Att väderförhållandena har stor betydelse för hur ett vin blir samt hur det kommer att utvecklas är de flesta vinkännare överens om. Särskilt viktigt är det för viner som behöver lagras för att nå sin fulla potential. Det allmänna rådet för amarone är att det börjar bli drickmoget tidigast fem år efter skörd. Det är därför extra viktigt för oss amaroneälskare att ha koll på årgångarna.
På vår hemsida finns en årgångstabell 1971-2007. Från och med 2008 finns istället en skörderapport för respektive år. Men att kommentera hur vädret, en av de viktigaste faktorerna för speciellt lagringsdugligheten, påverkat en årgång blir en generalisering. En årgång som varit för varm för vinmakarna med vinfält i dalen, kan varit idealisk för de med vinfält på bergssluttningarna 400 – 500 m.ö.h. Under heta somrar och speciellt om vädret är fortsatt hett under augusti och september så mognar druvorna tidigare och det bildas mer socker och framförallt minskar den för lagringsdugligheten så viktiga syran i druvorna. Viner från dessa årgångar tenderar att mogna tidigare i flaskan och ha kortare lagringspotential. Riktigt kalla och regniga somrar som 2014 till exempel får producenterna problem att ens hitta helt mogna druvklasar i vinfälten och väldigt få producenter kan producera Amarone under dessa förutsättningar.
Årgång 2009.
Tämligen omgående fick året 2009 rykte om sig att vara en fantastisk årgång t o m bättre än årgångarna 2006 och 2007, som i sin tur hade rykte om sig att vara femstjärniga. Vinmagasinet Wine Enthusiast utsåg Valpolicella till årets vinregion just 2009. Låt oss därför se på förutsättningarna.
De första månaderna under 2009 var kallare än de vanligtvis relativt milda vintrarna som letar sig ner i Valpolicellas dalar. Rikligt med snö och regn ända in i april återförde välbehövlig fukt till vattenreserverna samt gav vinjordarna (särskilt områden med mycket lerjord) ett rejält vårskutt. Våren kom tidigt med relativt varma temperaturer vilket medförde ett par veckors tidigare blomning än föregående år.
Den långa heta sommaren med höga men ändå lagom temperaturer räddade rankorna från vattenstress. Druvorna mognade bra och många producenter började skörda tidigt, på rekommendation av Consorzio Valpolicella, för att undvika för liten syrahalt samt förhöjd sockerhalt. Skörden blev runt 10% lägre än föregående år, men kvaliteten på druvorna var hög och små skillnader mellan de olika druvsorterna. Druvorna fick lite tjockare skal, som gjorde att de kunde stå emot skadeangrepp.
Jag har de senaste halvåret druckit några amarone från 2009. Dom presenteras inte i någon rangordning (vilket inte låter göra sig) utan mer slumpvis.
Campo del Titari från Brunelli.
En amarone helt på sin topp. Fullmoget. Helt hysteriskt gott. En av de bästa amarone jag druckit. Min bedömning är att den kommer vara så ett par år till. En stor magisk doft med massor av mörka bär, kryddor, kakao och lite vanilj samt en finstämd ton av torkad frukt. En alldeles underbar doft! Den första lilla klunken får oss att utbrista “Det här är ju vansinnigt gott”. Så fullpackat av fullmogna smaker. Söta, mörka, mogna körsbär så klart, som kompletteras med solmogna björnbär och aningens skogshallon. Detta är ju en underbar inledning. Sedan ansluter örter, skifferstens mineraler, kakao och unset katrinplommon. Syran är fortfarande alert. Tanninerna har rundats av ordentligt, men dom finns där alltjämt och bjuder det där härliga lilla motståndet.
En nästan magisk eftersmak får oss att sitta och småsmacka hela tiden. Ljuvliga söta mörka körsbär, lite torkad frukt, mörk choklad med en bitterljuv touch och någon liten ton av espresso.
Campo Inferi från Brunelli
Inferi är gjort på druvorna Corvina 70%, Rondinella 25% och Corvinone 5%. Druvorna har torkats i fyra månader. Jäsningen äger rum i 40 dagar i låg temperatur. Vinet får sedan mogna i 36 månader på ekfat som är 18 hl stora. Efter buteljering får vinet vila upp sig i närmare ett år på flaska innan det är redo för marknaden. Det görs mellan 4000-5000 flaskor av Inferi.
Just nu (våren 2018) är den inne i en alldeles underbar drickfas och bra nära sin peak och kommer nog förbli där i ytterligare två/tre år till. Ett riktigt sniffarvin med de underbaraste mörka körsbär man kan tänka sig. Här finns en hel del torkad frukt, visst finns tonen av russin där men det är fikon, dadlar, katrinplommon som dominerar. Vi kan i mindre doser känna örter och någon krydda liksom kakao, unset vanilj, och sötlakrits. Nu när Inferi börjar närma sig sin topp har smakerna djupnat. Den mörka frukten (mogna, söta körsbär, björnbär, katrinplommon), lite kryddor, aningens torkad frukt och kakao bokstavligen omfamnar oss. Genom den finstämda syran har Inferi behållit sin friskhet. Tanninerna har mjuknat något, men är fortfarande spänstiga och bjuder ett litet motstånd. Eftersmaken är magisk med mera söta körsbär, torkad frukt, mörk choklad, körsbärskärnor, lite järnmineraler och någon liten ton av espressokaffe.
Jag har alltid hållit Titari flera pinnhål högre än Inferi, men nu när de båda börjar nå sin fullmognad är skillnaden inte så stor. Titari håller jag fortfarande lite högre, men Inferis lite mjukare elegans har tagit den flera steg närmre.
Roccolo Grassi
Den är gjord på druvblandningen Corvina (60%), Corvinone (15%), Rondinella (20%) samt Croatina (5%). Druvorna kommer från en vingårdslott på 4 ha och där vinstockarna har en ålder på över 40 år. Druvorna torkas i dryga 90 dagar innan de pressas. Jäsningen äger rum på ståltankar. De har efter vinifieringen fått ligga till sig i 26 månader på 225-liters ekfat, varav hälften varit nya och den andra hälften använts två gånger tidigare. Det gjordes runt 10 300 flaskor 2009.
Doften kommer oss tämligen omgående till mötes med massor av mörkröda bär främst körsbär. Det finns subtila nyanser av blåa plommon, kryddor, tobak, läder och regnvåt jord. Det andas elegans över doften. Precis som vi vant oss vid att Marco Sartori presenterar sin amarone. I munnen är det en mogen amarone, med bra tryck i smakerna, bibehållen friskhet och stor elegans. Visst har smakerna nått en stor mognadsgrad (djup och mjukhet), men med den friskhet som finns så kommer den att hålla sig på den här nivån i många år till.
Den härliga bärsamlingen av körsbär, björnbär, skogshallon som förstärkts med blåa plommon är ju underbart god. Lite subtila toner av örter, kryddor och torkad frukt höjer nivån ytterligare. Sammetslena tanniner och en fortsatt pigg syra sätter vi också på pluskontot.
En sagolikt lång eftersmak, där frukten kommer åter och avslutas med mörk choklad och krossade körsbärskärnors lilla bitterhet. En alldeles strålande amarone, som även denna inte har långt till att nå sin topp.
Massimago
Amaronen är gjord på 70% Corvina, 15% Corvinone och 15% Rondinella. Druvorna har fått torka runt 80 dagar. Vinet har sedan fått ligga på franska ekfat i två år och slutligen 12 månader på flaska innan det når marknaden. Dom producerar ca 4 500 flaskor amarone.
Låt mig säga det med en gång att det här är en underbar Amarone som nu är helt på topp. Den kommer nog förbli så i något år till, men min enda kvarvarande flaska kommer att öppnas vid något lämpligt tillfälle det närmaste året. Det sprider sig en underbar amaronedoft i rummet tämligen omgående efter att jag fyllt våra glas. En stor och varm doft, där mogna, mörka körsbär dominerar till en början. Efterhand får vi solmogna björnbär, lite plommon, en del örter, söt piptobak och en stimulerande liten kryddighet. Svartpeppar definitivt och lite mer diffusa orientaliska kryddor. I munnen sprider sig en stor, ganska kraftfull smak av söta, mogna körsbär, solmogna björnbär, blåa plommon, en hel del torkad frukt med en liten fin russinton i centrum samt en samling örter och kryddor. Visst är det kraftfullt, men samtidigt har det en elegans som gör att vinet inte upplevs alltför tungt. En liten fin syra skänker friskhet och tanninerna är närvarande, men så sammetslena de någonsin kan bli. Eftersmaken är redigt lång och dröjer sig kvar länge i munhålan. Den lite söta frukten piffas upp med örter och kryddor, mörk choklad, fikon, dadlar och katrinplommon.
Alkoholen (16,5%) går oss spårlöst förbi. Det här ett fotbollsvin eller meditationsvin. Lite svårt att kombinera med mat, men alldeles utmärkt till hårdostar som parmesan.
Villa Monteleone
Vinet är gjort på druvorna Corvina, Corvinone och Rondinella. Druvorna har torkats i cirka tre månader. Vinet har legat 36 månader på franska ekfat.
En typisk amaronedoft med mörka körsbär och lite torkad frukt i centrum. Bakom detta smyger en liten dovare ton av jord och läder. Blåa plommon och några örter samt toner från fathanteringen finns där i små eleganta doftpustar. I gommen känns frukten nästan lite solvarm. De söta, mörka körsbären fyller omgående munnen, men får snart sällskap med blåa plommon, skogsbär, örter och lite kakao. Inslaget av torkad frukt är tydligt, men inte övertydligt.Vinet har en bra friskhet genom den livgivande syran. Små, nätta tanniner bjuder ett försiktigt motstånd. Eftersmaken är riktigt lång och där återkommer de söta, mörka körsbären och den torkade frukten, men nu i sällskap av en liten lätt bitter ton från riktigt mörk choklad och körsbärskärnor. Alldeles i avslutet noterar vi aningens espressokaffe och unset vanilj.
Amarone Raimondi
Detta är andra årgången i projektet att lagra en amarone på svenska ekfat. Druvblandningen är den samma som för VM:s vanliga amarone. I stället för att ligga på franska ekfat har den här amaronen legat på fat av svensk ek.
Visst påminner doften och smaken om VM:s vanliga amarone (se ovan). Inslagen av lagringen på ekfat känns lite tydligare och det är de svenska ekfaten som gör detta. Med detta sagt så känns ekfaten betydligt mindre idag än när jag senast (2015) drack den här amaronen. Den är bra nära sin topp med de mörka bären i centrum. Fortfarande en bra friskhet och alldeles sammetslena tanniner.
Casa dei Bepi från Viviani
Vinet är gjort på Corvina (70%) och Rondinella (30%). Vinet har fått tillbringa runt tre år på ekfat innan det buteljerades.
När vi dricker den här förstår vi varför vi en gång i tiden blev förälskade i amarone och Vivianis viner. Den är makalöst bra. Ändå har den kvar en del ungdomlighet, så du som ligger på några flaskor behöver inte ha bråttom. Stor och mäktig doft med massor av körsbär, torkad frukt, örter och kakao. Smakerna går i samma stil. Eftersmaken är formidabel med mera mörk frukt, fikon och russin. I avslutet får vi den där bitterljuva tonen från högklassig mörk choklad.
Amarone Riserva Musella
Den är gjord på 70% Corvina, 20% Rondinella och 10% Osoleta från vinstockar som har en ålder mellan 20 och 50 år. Drygt två år har vinet fått mogna på ekfat. 2008 påbörjades arbetet mot att ställa om till ekologisk och biodynamisk odling. Från och med skörden 2014 så är Musella certifierade för både ekologisk odling enligt ECOCERT och biodynamisk odling enligt DEMETER.
De läckra, söta, mörka körsbären dominerar såväl doft- som smakintrycken. De gör detta tillsammans med blåa plommon, torkad frukt och några nypor örter. Syran ger fortfarande vinet en bra friskhet. Tanninerna är likaså på alerten, kanske något mer avrundade och med en tendens att gå mot sammet. Jag gillar ju att min amarone har en viss stramhet och det är ett av de dragen jag uppskattar med Musellas Riserva. Eftersmaken är precis som senast formidabel med söta mörka körsbär, några björnbär, torkad frukt och ett litet, litet russininslag. Och så den där bitterheten i avslutet som jag verkligen uppskattar och kan känna i riktigt mörk choklad samt den lilla tonen av krossade körsbärskärnor. Vansinnigt gott!
Bertarole
Druvsammansätnningen är 30% Corvina, 40% Corvinone, 20% Rondinella samt 5% vardera av Dindarella och Croatina.
Vinet har lagrats först på ståltankar i 4-5 månader, därefter ca 30 månader på slavonska ekfat och slutligen 10-12 månader på flaska.
Doften börjar med jord och läder, men ganska snabbt framträder mörka körsbär, örter, några nyanser av torkad frukt och kakao. I munnen är det ett vin som kommit en bit på vägen mot att nå sin fullmognad, men är inte riktigt där än. Ungdomsstadiet har det lämnat bakom sig. Jag är ganska övertygad att den här amaronen kommer att utvecklas ytterligare, men redan nu är det fasligt gott. Vi får ganska omgående känna smaken av en hel del söta, mörka körsbär, lite blåbär, något svart vinbär och så solmogna björnbär. Vi noterar även lite örter, lite torkad frukt såsom katrinplommon, dadlar, fikon och något enstaka russin. Här finns en trevlig och vital syra. Tanninerna finns där och är väldigt tillmötesgående och smånafsar endast lite försiktigt i gommen. Eftersmaken är lång på amaronevis med en liten lätt bitterhet från mörk choklad och några krossade körsbärskärnor. Vi får nu också lite mer torkad frukt samt mer av de härliga söta mörka körsbären. Riktigt bra är vårt omdöme.
Amarone Classico Brigladara.
Brigaldara gör tre olika amarone. Vi har smakat två av dessa i version 2009. Först ut var deras basamarone Classico. Den är gjord på 50% Corvinone, 20% Corvina, 20% Rondinella och 10% diverse tillåtna druvor. Druvorna kommer från deras vingård i San Pietro in Cariano. Druvorna har fått torka i ca 4 månader. Vinet har fått ett år på barriquer och två år på 25 hl ekfat.
I doften känns de typiska amaronemarkörerna av mörka körsbär, torkad frukt (lite russin, fikon, dadlar), några örter och unset vanilj. I munnen blir det tydligt att den här amaronen är så nära toppen den kan vara, så mycket mer utveckling tror vi inte på. Munhålan fylls av mogna, söta, mörka körsbär och ordentligt med torkade frukter såsom russin, dadlar, fikon samt en fin liten örtsamling. Syran är alltjämt vital och ger vinet en nödvändig friskhet. Tanninerna har blivit rejält avrundade och känns nu väldigt mjuka och lena, dock bjuder de ännu ett litet försiktigt motstånd. Eftersmaken är lång kanske inte riktigt med samma stuns som tidigare, men fortfarande tilltalande med mörk choklad, lite sötlakrits, katrinplommon och espressokaffe. Alkoholen är hela 17% och fullt ut omfångad av frukten. Mina 2009:or är slut och du som har några kvar får rådet att inte spara dom så länge till.
Amarone Casa Vecie, Brigaldara
Detta är Brigaldaras vingårdsbetecknade amarone. Vinet är gjort på druvorna Corvinone 40%, Corvina 30%, Rondinella 15% samt 15% övriga druvor bl a Molinara. Dessa kommer från vingården Case Vecie, som ligger i närheten av Grezzana i Valpantenadalen ca 6 mil norr om Verona och belägen på en kulle cirka 400 m ö h.
Det finns massor med mörka körsbär, torkad frukt, kryddor och toner från fatlagringen i den ljuvliga doften. En tämligen komplex smakpalett möter oss. det startar med söta, mörka körsbär och mogna björnbär men strax därpå noterar vi torkad frukt i form av fikon, dadlar, russin och katrinplommon. Stora nypor medelhavsörter och kryddor. En finstämd syra håller uppe friskheten. Små, nätta tanniner krafsar runt lite försiktigt i gommen. Eftersmaken är formidabel med läckra körsbär, torkad frukt och bitterljuv choklad. En amarone som så sakteliga närmar sig sin peak, men riktigt där är den ännu inte.
Selezione Antonio Castagnedi från Tenuta Sant Antonio
Detta är den enklaste av deras tre amarone. Druvblandningen är 70% Corvina, 20% Rondinella, 5% Croatina och 5% Oseleta. Dessa druvor kommer från ett område strax utanför byn Mezzane di Sotto. Vinstockarna är mellan 25 och 30 år gamla och växer på en höjd av 300 m över havet. Vinet har legat två år på 500 l fat av fransk ek innan det tappats upp på flaska.
I den nertonade doften hittar vi mörk frukt, lite örter, aningens läder, några torkade frukter såsom fikon samt några små doser kakao. I munnen tar de så amaronetypiska söta , mörka körsbären kommandot, tätt följt av lite örter, kakao, torkad frukt och några katrinplommon. Syran är helt OK med en en bra friskhet. Tanninerna har blivit rejält avrundade och känns väldigt mjuka och lena. Eftersmaken är något kortare än vad jag önskar och förväntar mig av en bra amarone. SAC har passerat sitt toppläge. Den håller fortfarande ihop ganska hyggligt, men visst har en del av intensiteten i frukten tunnats ut och vissa nyanser försvunnit. Bör drickas tämligen omgående.
Villa Rizzardi
Druvblandningen är Corvina (42%), Rondinella (30%), Corvinone (18%) samt Barbera (10%). Druvorna har fått torka i dryga tre månader. Efter jäsningen har vinet fått ligga tills sig i ett år på 2,25 hl ektunnor och sedan ytterligare två år på 25 hl stora ekfat.
Doften är stor och kraftfull med mörka körsbär, lite romrussin, läder, en del torkad frukt och en nätt liten örtighet. Vid den första klunken kan vi omedelbart notera en intensiv och kraftfull smak av mörka bär: söta körsbär, björnbär, hallon och katrinplommon. Lite örter och en del kryddor finns det också. Ganska gott om torkad frukt (russin, fikon,dadlar). Syran ger fortfarande en bra friskhet. Tanninerna är alldeles sammetslena. Eftersmaken är lång och intensiv med mera söta körsbär, torkad frukt (framförallt russin), mörk choklad, aningens vanilj och någon liten ton av espressokaffe. En amarone helt på topp och så mycket mer utveckling tror jag inte på. Håller sig säkert på den här höga nivån ytterligare något, så någon panik att dra korken är det väl inte, men vänta inte allt för länge.
Vaio Armaron från Seregho Alighieri och Masi
Druvmixen är Corvina 65%, Rondinella 20% och Molinara Serego Alighieri 15%. Den klassiska blandningen och med en särskild klon av Molinara som endast finns på Alighieris gård. Vinet lagras 3 år på ekfat och liggare av slavonsk ek. De sista 4 månaderna ligger det på fat av körsbärsträ. Druvorna växer på vingårdar belägna på Serego Alighieris ägor i den lilla byn Gargagnago (några mil rakt västerut från Verona).
En helt magisk amarone som det fortfarande finns utveckling i. En stor, elegant och nyansrik doft, där den mörka frukten spelar huvudrollen och är väl assisterad av örter, torkad frukt, kakao, aningens vanilj och unset hemkokt kolasås. I munnen är det en frisk palett av mörk frukt som möter oss.
Friska, söta, mörka körsbär fångar omgående vår uppmärksamhet. Strax därpå kan vi känna björnbär, blåbär, något enstaka svarta vinbär samt blåa plommon. Efterhand tillstöter några nypor örter och kryddor, kakao, katrinplommon, aningens russin och fikon. Eftersmaken är en enda stor njutning. Lång och utdragen med mera söta, mörka körsbär, lite tydligare russinton och så det där magiska bitterljuva avslutet med mörk kvalitetschoklad och krossade körsbärskärnor. En amarone av allra yppersta klass. Och ändå tror jag den kan utvecklas något ytterligare.
Amarone Vigneto Monte Sant´Urbano från Speri.
Druvblandningen är Corvina och Corvinone (70%), Rondinella (25%) och en liten slatt Molinara. Vinet får efter att druvorna pressats ligga i dryga månaden på ståltankar tillsammans med skalen. I mitten på februari separeras skalen och då börjar själva jäsningsproceduren. Den äger rum på 50 hl ekfat. Vinet får sedan vila upp sig först i ca 24 månader på 500 l ekfat (allier) och sedan i 12 månader på 20-40 hl ektunnor.
Detta är en amarone som känns kraftigare, mer robust, har mer syra och rejälare tanniner än många andra Amarone, som ung kan den t o m upplevas som lite vresig. Årgång 2009 har fortfarande vissa ungdomliga drag, men den har precis kommit in i en alldeles underbar drickfas. Doften är både stor och kraftfull med mörka körsbär och skogsbär som främsta signum, men en trevlig örtsamling, en del torkad frukt(inte så mycket russin) och en servil kryddighet på sluttampen förhöjer intrycken. I munnen är det ordentligt tryck i smakerna, men inte utan en viss elegans och med en bra balans. Här finns massor av söta mörka körsbär, björnbär, skogshallon och blåbär. En del torkad frukt noteras, dock inte så mycket russin. Små nypor av örter och kryddor liksom kakao finns det också. Syran och tanninerna är mer påtagliga i Speris Amarone än i många andra, vilket gör den enklare att använda till mat. En underbar eftersmak med mera söta mörka körsbär. Den torkade frukten tar mer plats nu samtidigt som lite kryddor, krossade körsbärskärnor och riktigt mörk choklad tillkommer.
Sagolikt gott!
Allegrini
Druvblandningen är 80% Corvina, 15% Rondinella och en slatt på 5% Oseleta.
I doften hittar vi mörka bär, katrinplommon, lite kryddor, cederträ och en liten nätt violblommighet. Vid den första lilla klunken noterar vi de begynnande dragen av mognadstoner, men fortfarande känns den mörka frukten pigg. Här finns mörka körsbär, björnbär och svarta vinbär. Även örtinslaget är tydligt. Tanninerna har blivit lite avrundade, men ändå fullt kännbara. Syran finns där och ger en bra friskhet. I eftersmaken kommer den torkade frukten fram tillsammans med mörk choklad och någon liten ton av espresso. Det här är en amarone ganska långt ifrån de överdådiga fruktbomber med stor rest- och russinsötma som finns. Här är elegansen prioriterad. Riktigt bra nu, men mer utveckling tror jag inte på. Håller säkert den här nivån flera år till, så ingen brådska för den som ligger på några flaskor.
Le Guaite di Giulietta
Detta är en liten producent, som vi hittar i de östra delarna av Valpolicella, närmare bestämt någon mil nordost om Mezzane di Sotto. Vingården (Mezzane di Sopra)ligger på en höjd av 350-400 meter över havet. Amaronen görs på druvorna 35% Corvina, 35% Corvinone 20%, Rondinella samt 10% andra druvor. Vinet har fått ligga till sig i tre år på nya franska ekfat, sex månader på ståltank och fyra år i flaska.
Campo Leòn, Latium Morini
Trabucchi d´Illasi
