Valpolicella 12-15 Maj 2011 – En underbar långhelg i Amaroneland

Det var den sjunde resan med en grupp ner till Valpolicella. Programmet har ändrats lite för varje gång. Hur man än gör blir luncherna minst 2,5 och snarare runt 3 timmar långa. Besöken på vingårdarna tar också runt 3 timmar. Tufft jobb alltså!

Lunch på Enoteca della Valpolicella

Vi anlände till Costa Degli Ulivi i Fumane i Svensk högsommar runt 12.00. Av de 30 som var med hade hela 20 tagit sig ner en eller flera dagar innan. Väl på plats checkade vi snabbt in och promenerade ner för backen till resturang Le Salette i Fumane. Det var dags för lunch och provning av alla Le Bertaroles viner. Vinmakare Marco var där och presenterade för första gången två Amarone. En modern och den traditionella han alltid gjort. Det blev en lång lunch med fem viner och Marco´s nya grappa som avslutning. Jag måste verkligen säga att hans Amarone var bättre än någonsin. Marco´s traditionella Amarone är verkligen ett ursprungstypiskt vin som smakar som en Amarone av riktigt bra kvalitet gjorde på bred front för 10-15 år sedan, innan den eleganta skolan slog igenom. Efter lunchen förflyttade vi oss till hans närbelägna vingård. Några hade varit där tidigare och tog istället igen sig vid poolen en stund. Marco visade oss runt med sedvanlig entusiasm och bla så hade han sparat två backar med torkade druvor. Det var intressant att se. Druvorna har alltså legat kvar sedan i januari då resten blev till vin. Nu var de helt uttorkade och precis som russin.

Marco från Le Bertarole presenterar sina viner

Väl tillbaka på rofyllda, vackra Costa Degli Ulivi blev det en snabbis i poolen innan vi satte oss i bussen och åkte upp till Mazzano och resturang Trattoria alla Ruota. Där väntade Sandra Viviani med hela batteriet av viner följt av en underbar middag. Vi provade och njöt. Viviani´s flaggskepp är Amarone Casa dei Bepi och vi provade 2005. Lite mer markerad och inte riktigt lika elegant som andra år. Men så pratar vi också om den mest eleganta, fruktiga, saftiga Amarone som finns. Den var otroligt bra men vi vet också att 2006 är på väg snart. Om jag skulle välja en resturang i hela Valpolicella för en kväll som denna så blir det Trattoria alla Ruota. Kan inte bli bättre faktiskt. Det var ett trött gäng som satte sig i bussen sent på kvällen.

Trattoria alla Routa – högt upp i bergen med utsikt över Negrar och Verona

Fredag morgon och frukosten är som gjord för oss Svenskar. Bara det. Youghurt, pålägg och annat vi känner igen. Men också choklad-Croissant med nutella för den som vill det. Vi åker tvärs över Valpolicella i 35 minuter tills vi kommer till Marion. Förra året var vinmakare och ägare Stefano hos oss på Costa Degli Ulivi och visade upp sina viner. Marion är redan nu etablerad i vintoppen i Valpolicella och i hela Italien. Detta trots att de ”bara” hållit på sedan mitten av 90-talet. Vi fick gå in från vägen längs den fullständigt magnifika allén kantade av höga cypresser. Otroligt vackert. Stefano och fru Nicoletta tog sedan hand om oss som kungar och drottningar. Först en lite promenad i vingården och sedan provning av hela portföljen av viner. Marion är minst lika känd för sin Valpolicella Superiore som sin Amarone. Hit kommer vi gärna tillbaka. Det är bara en ära att överhuvudtaget få komma in hos Marion. Otroligt bra på alla sätt!

Henrik vid entrén till Marion

Bussen tar oss till resturang La Torre i Mezzane di Sotto för lunch. Ner i källaren och direkt på vinlistan. Två Ripasso till maten och sedan börjar det. En lunch som aldrig tycks ta slut. Avslutningen med en drickbar Recioto-baserad (recept kommer i nästa reportage från Juni-resan) efterätt som var helt briljant gör att vi mätta och glada promenerar fem minuter bort till Roccolo Grassi. Syskonen Marco och Francesca tar emot oss för tredje året på raken. Francesca hade helgen innan varit i Stockholm för två provningar på Musikvalvet. Denna vingård är inte stor jämfört med många andra i området. Men Roccolo Grassi gör redan en av de fem bästa Amarone som finns. Alla deras andra viner håller också en väldigt hög nivå. Marco är perfektionist ut i fingerspetsarna och sedan han var på helsida i engelska vintidningen Decanter för två år sedan med rubriken ”Most promising wineproducer in Italy” är det bara en ynnest att överhuvudtaget få tillgång till deras viner. Vi provar deras fem viner och också resans första och enda vita vin i RG`s läskande goda Soave. Roccolo Grassi´s viner är outstanding på alla sätt.
Både Marion och Roccolo Grassi mår bra av att lagras något år eller två. Vi provar årgångarna 2007 och 2006 och dessutom direkt ur flaskan. Producenterna i Valpolicella vill gärna att man skall följa vinets utveckling i glaset. Vid en provning av fem viner på ca två timmar blir det svårt och själv vill jag dekantera såpass unga viner så framöver på besöken kommer dessa Amarone att vara dekanterade två timmar innan Club Amarone anländer.
Det är sen eftermiddag. Många tar sig en välförtjänt lur på bussen hem. Vi har jobbat hårt under dagen och provat 13 viner samt ätit mängder. Efter ankomst till Costa Degli Ulivi har vi lite tid innan middagen. Det blir förstås poolen. Gissa om det var skönt!
Middagen är på Costa Degli Ulivi och det är skönt. Vinerna är husets egna Amarone och Ripasso. Inte bra jämfört med vad vi druckit innan på dagen men intressant att jämföra med de superviner vi provat några timmar innan. Framöver bli det också Le Bertarole´s utmärkta Ripasso på denna middag.
Avslutningen av kvällen sker i trädgården i mörkret. Jag och goda vännerna Anna och Tobbe delar på en flaska Amarone från Latium Morini och njuter av tystnaden, dofterna och syrsornas sång.
Lördag morgon. Sovmorgon. Strax innan elva åker vi till Villa Monteleone. Där blir vi kvar länge. Strax innan tre går bussen in till Verona. Men innan dess tar Lucia och personal emot oss som bara de kan. Villa Monteleone har en alldeles speciell plats i mitt och Club Amarone´s hjärta. Det var 10 år sedan jag var där första gången och jag har träffat Lucia varje år sedan dess. Efter guidning av Lucia i strålande väder och ut bland fälten sätter vi oss i den trädgård som är en park. Vinerna är en numera klassisk uppsättning. Höjdpunkten är Amarone 2006. Villa Monteleone fick högsta betyg i guiden Italian Wines för sin 2005. Lucia föredrar själv den något mer eleganta 2005 medan jag absolut föredrar den något mer karaktärsstarka 2006. Nåväl. Hennes Amarone har de sista två årgångarna varit de bästa sedan 1999. Köpläge på dessa på alla sätt. Även hennes Ripasso imponerade väldigt mycket på mig.

Lucia visar och förklarar hur vinstockarna utvecklas under året

Eftermiddag och bussen kör oss in till Verona. Många har varit där tidigare och vi är bara 10 i bussen. Resterande 20 beger sig till poolen eller på annan utflykt. Verona har ett litet centrum och på de dryga 2 timmarna vi är där hinner man med det mesta. Lite shopping, titta på Julias balkong, ta en glass och bara njuta av folklivet.
Väl tillbaka på Costa Degli Ulivi är det dags för dekantering av kvällens viner. Jag och Martina valde ut de fem bästa Amarone vi hade druckit under resan och nu var det dags att prova ett vin i taget blint. En annorlunda provning som tar två timmar. Vinerna var:
Amarone Casa dei Bepi 2006 från Viviani. Tappad på flaska för bara 10 dagar sedan.
Roccolo Grassi 2006
Le Bertarole 2006
Villa Monteleone 2006
Marion 2007
En grymt bra uppställning. Alla viner provades alltså blint och på slutet blev det omröstning. Marion vann mycket knappt före Roccolo Grassi följt av Villa Monteleone och Le Bertarole. Intressant att konstatera är att supervinet Casa dei Bepi inte alls kom bra ut trots att vi alla vet att det är jättebra och att året också var kanon. Det var inte rättvist att ha ett nytappat vin i denna uppställning. Noterbart är att förra året vann Casa Dei Bepi strax före Roccolo Grassi och Marion. Nåväl. Än mer noterbart är att Tobbe och Magnus hade alla rätt. Det var riktigt bra gjort!
Efter provningen är det dags för middag. Husets Ripasso följt av husets Recioto. Ännu en intressant jämförelse som visar klassen på de viner vi druckit innan snarare än klassen på husets viner. Middagen blir fartfylld och sen och med väldigt mycket skratt och som avslutning en quiz. 10 frågor om Amarone och förstapriset blir en av mig nyss öppnad flaska Villa Monteleone 1999 som drickes av det vinnande gänget ”Sneseglarna”. Natten närmade sig och började lugnt. Men sedan kom stormen. Från högsommar till regn och rusk. Förmiddagen på söndagen hade vi några timmar välförtjänt ledighet. 12.00 gick bussen till Enoteca Della Valpolicella i Fumane. En god avslutningslunch med en enkel Valpolicella från Valentinca Cubi och en synnerligen elegant Valpolicella Superione från Monte Santoccio. En titt i vinvalvet på Enoteca Della Valpolicella är ett måste när vi är där. Men priserna är dyra och jämfört med priser vi fått hos producenterna under resan blir det inga inköp där. Vi går upp till borden istället och studerar våra listor över alla viner vi provat. Nu återstår bara att fylla i beställningen. Ett tufft jobb…

Marions vingård i östra delarna av Valpolicella

Vädret vänder vid lunch och solen tar över igen. Några bilar hem mot Sverige. Några stannar en natt till på Costa Degli Ulivi, några avslutar med en natt i Verona. 20 av oss sätter äntrar bussen till Bergamo och flyget hem.
Tack alla ni som var med på resan. Det var på alla sätt en enastående upplevelse!
Henrik Ungerth för Club Amarone