Torsdag
Vi lämnade Skavsta i piskande regn och 5 plusgrader. Bergamo bjöd på 17 grader klockan åtta på kvällen när vi landade. Det tog drygt en timma till Verona och under tiden berättade jag om Amarone, Valpolicella, producenterna och tog upp lite praktiska aspekter. Vi var 32 st och mestadels var det Munskänkar från Nyköping. Men även ett gäng på åtta personer som kom hela vägen från Ö-vik. Efter en snabb incheckning på fyrstjärniga hotel Victoria mitt i Verona var det dags för en guidad tur. Vi gick rakt ner till den stora amfiteatern på piazza Bra. Sedan vek vi in på den lilla gågatan via Mazzini som är shoppingstråket nummer ett i Verona. Väl framme på piazza Erbe gick vi förstås längst upp till Osteria Verona. Det är där man skall dricka sitt vin på piazza Erbe. Det var ljuvligt att stå ute på piazzan och dricka ett glas rött innan det var dags för den korta promenaden till hotellet.
Fredag
09.15 på fredagen gick bussen. Vi hade en lång dag framför oss med tre vingårdar och en mängd högklassiga viner att prova. Vädret var sagolikt. Redan på morgonen var det svenskt högsommarväder. Efter knappt 30 minuter klev vi av framför den stora entrén till Dantes sista rakt nedstigande ättling.
Alltså Serego Alighieri. Bara den 2 meter långa promenaden längs allén med ofantligt höga cypresser var en fröjd. Vi bjöds sedan på en perfekt genomförd guidad tur på denna vackra, välskötta egendom. I vinväg är Amarone Vaio Armaron 2419, 339:- Serego Alighieris flaggskepp. En underbar Amarone som i sina bästa år är en verklig toppamarone. Årgång 1997 gjorde man här en av de bästa Amarone som någonsin gjorts i hela Valpolicella. Nu finns 2001 ute och den är en solklar två i succesionsordningen på gården. Ett mycket bra vin som trivs bäst till lagrad parmesan och lite accaciahonung.
Vi avslutade detta besök med att under nästan en timma botanisera i den trevliga lilla shoppen. Redan på första besöket handlade en del av oss mer än vi borde.
Några hundra meter bort ligger MASI. Vi hade fått den mycket stora äran att komma in på en guidad tur. Svenska Carina jobbar på MASI och hon berättade hela historien om denna producent. MASI är utan tvekan den viktigaste producenten i hela Valpolicella. Man ligger i frontlinjen gällande forskning och Sandro Boscaini och hans personal marknadsför sina viner och distriktet Valpolicella på ett utmärkt sätt över hela världen. Att man dessutom för två av dom 10 bästa Amarone som finns gör inte saken sämre. På provningen i MASI´s källare fick vi bl a prova Amarone Campolongo di Torbe 1998. Wow! Tillsammans med den något mera aggressiva brodern Mazzano är detta viner som gör mig stum av hänförelse och beundran. Det är så här Amarone skall smaka.
Efter MASI var det dags för lunch. Vi åkte ca 15 minuter upp till den lilla bergsbyn Marano. På resturang Da Bepi hade vi en underbar lunch utomhus under pergolan. Mycket mat men som alltid i området väldigt fräsch och inte så kraftig mat. Goda viner till från MASI förgyllde lunchen. Och visst ja. Vi lyckades hitta en Amarone på resturangen som är rätt svår att hitta. Så vi handlade – ännu mer. Lonardi´s svarta Magnum från 2001 var det jag gick med mig därifrån. Jag bar på den som en bebis dom 20 metrarna till bussen.
Nu var det dags för eftermiddagsbesöket. Familjen Speri gör en annan av dom 10 bästa Amarone som görs i hela Valpolicella. Deras Amarone är väldigt subtil, elegant och smyger sig på som en listig kvinna. Söta, charmiga, kunniga Chiara Speri är den guide som ingen kan motstå. Vi fick en guidad tur ute bland vinrankorna i strålande solsken. Så trevligt!
Sedan var det dags för provning. Ett hårt jobb men någon måste göra det. Hela raddan av Speri´s viner gicks igenom. Underbart. Vi provade bl a deras helt nya Amarone 2003. De flesta Amarone från denna varma årgång är väldigt alkoholintensiva och direkta. Inget fel på det men det kan vara svårt att kombinera med elegans. Dessutom är det ingen större idé att långlagra sådana viner. Överdimensionerad alkohol har en tendens att käka upp frukten på lång sikt. Men Speri har lyckats. Vilket vin! Just nu finns deras 2001:a i Sverige och för 329:- är det ett fynd. Men ligg gärna på den 1-2 år till, eller dekantera i minst 2 timmar.
Vi var tillbaka på hotellet först 19.00. Efter 5 minuter på rummet var det dags för en promenad på stan och lite shopping. Middag skedde på egen hand och en del av oss hoppade över middagen och njöt av en stor härlig glass i solen. Själv blev det middag på Bottega del Vino. Deras Amaronerisotto ser inte god ut men den är himmelsk! För ovanlighetens skulle tänkte jag prova något annat än Amarone. Det blev en Ceparello 2001. Ett utmärkt vin normalt. Men med dagens upplevelser framstod denna Supertuscan som rätt ordinärt.
Kvällen avslutades på Osteria Verona med en Bussola Valpolicella 2003. Oj oj oj!.
Lördag
Vår grönklädda chaffis Pietro hämtade oss i sin gröna buss 09.15. Trettio minuter senare körde vi in hos Marco på vingården Le Bertarole i Fumane. Vad är det man brukar säga: från ax till limpa. Från MASI till Le Bertarole. 24-åriga Marco håller på att ta över från sin far. En helt ny anläggning har precis invigts. Vilket bygge. Här har inte sparats på något. Allt var genomtänkt i minsta detalj och vi kunde inte undgå att diskutera hur mycket som hade investerats. Familjen hade dukat upp till provning. Men inte bara vin utan en hel del att tugga på. Grisini´s med underbar parmaskinka ackompanjerade ytterligare en perfekt provning.
När vi sedan erbjöds ”very-special-friend-priser” på vinerna blev det polsk riksdag. Alla köpte och det viftades med sedlar som det vore rena New York-börsen. Japp. Jag köpte också. Det blev en femliters Amarone. Rätt stor flaska kan jag säga. Nu uppdagades det som var det enda negativa med resan. Vi hade ingen möjlighet att ta hem alla viner till Sverige! Så vi fick lämna 60 liter Amarone hos Le Bertarole. Men dom är i säkert förvar. Redan nu kan jag säga att det kommer att bli en resa nästa år i slutet av April. Den förändring som sker på den resan är att en stor bil kommer att köras ner innan och lastas full på plats.ja, frågan är om det räcker med ens en Audi A6-kombi.
Marco var oerhört engagerad och maken till entrepenörsskap har jag sällan skådat. Det skall bli fantastiskt kul att se hur vingården Le Bertarole ser ut om några år.
Efter 10 minuter i bussen var vi framme på Villa Monteleone. Här mötte oss Francois. Svärsonen till ägarinnan Lucia, som dessvärre befann sig i USA. På oklanderlig New Jersey-engelska fick vi en 30 minuters rundvandring som verkligen var informativ och givande. Sedan var det dags för lunch. Morgonens dimma hade spruckit upp och strålande sol gjorde att vi åt den underbara buffén bakom gården i det som på svenska heter trädgård men nu pratar vi park. Villa Monteleone´s park förvandlades under några timmar till ett amerikanskt garden-party med obegränsade mängder Amarone och mer mat än någon kunde äta. Livet var perfekt.
Och ja, en del av oss handlade ännu mer…
Klockan tre var det dags för avfärd och efter avlämning av viner på hotell Victoria bar det ut på stan. Min GPS stod på Emporio Armani och Enoteca Corsini. Ni som har varit i Verona vet att Armani ligger precis vid Julias balkong. Corsini ligger strax bortanför/nedanför arenan och mellan dessa båda platser går hela affärsgatan via Mazzini. Så det blev några stop till på vägen. På Enoteca Corsini fyndade jag Bussola´s Recioto för 30 Euro. Hade jag haft bilen…
Det blev sedan lite spumante i solen och den uteserveringen sent på eftermiddagen kan jag verkligen rekommendera.
Efter lite paus på hotellet var det dags för middag. Resturang Greppia hade bokat hela salen i källaren. Vi åt mer och drack mer och hade en underbar middag. Middagen höll på några timmar och sedan var det dags för vinbar. Förstås. Enoteca Segreta ligger 15 meter från Greppia. Här blev det lyxamarone från 2001. Och ja. Ännu mera köptes med.
Klockan ett stängdes ögonen.
Söndag
Sovmorgon. Med tre barn under sex år hemma hade min hjärna andra tankar. 06.30 var jag uppe och knackade på dörren till frukosten. En lång frukost med amaronelitteratur blev en bra start på dagen innan en lång promenad i Verona tog vid.
11.30 gick bussen till Sirmione. Den lilla byn som sticker ut som en orm vid södra Gardasjön. Affärer överallt men längst ut på udden härliga bad och orörd natur. Några av oss hittade dit och fick lite kultur från romartiden i Catullos spår, ackompanjerad av en härligt Frutto di Bosco youghurt glass. Solen låg på rejält och några Italienare badade och väldigt många solbadade. Dags för lunch. Sirmione är fullt av resturanger. Lilla Osteria al Torcol 30 meter från huvudgatan på via San Salvatore 30 har byns bästa vinlista. Ville man sitta ute under gles pergola så gick det bra. Det ville vi. Trots att det säkert var 40 grader i solen. Upp med några skjortknappar och in med välkyllt vitt vin. Och vad hittade jag!. Trebetygaren i Gambero Rosso´s Italian Wines: Pietramarina 2003 från Sicilianska Benanti. Detta vinhus är winery of the year i hela Italien och denna flaska kostade 30 Euro.
Om jag hade haft bil…
Lunchen blev lång och maten var lika bra som vinet!
Sedan åkte vi buss en dryg timma till Bergamo flygplats. Alla var oroliga för övervikt och många åkte på några hundra men det var det värt. Nästa år blir det ingen övervikt då en bil tar hem allt. Jag har svårt att sova på flyg. Några minuter innan vi hade lyft somnade jag dock in. När piloten meddelade att det var 20 minuter kvar till landning vaknade jag. Jodå. Väskorna hade hållit och allt vin var intakt. Vid hemkomst åkte några flaskor in i vinlagringsskåpet och sedan blev det god natt.
I September bestäms detaljerna för resan nästa år. Det är redan 12 anmälda och precis som i år så blir det max 35 personer. Jag vill tacka alla ni som var med på denna jungfruresa. Jag tycker själv att det var en fantastisk resa och ni bidrog i allra högsta grad till detta. Tack!
Med vänlig hälsning.
Henrik Ungerth Maj 2007
