Leonardo Ruffo från ikonproducenten Ernesto Ruffo besöker Stockholm.

Vi var nästan 100 personer som samlats på Söder i Stockholm för att lyssna på Leonardo Ruffo och Fredrik Montelius från Club Amarone. Leonardo Ruffo är son till grundaren Ernesto Ruffo och också den som nu bär ansvaret för företaget.


Ernesto Ruffo är en mycket liten producent. Dom tillverkar runt 6 000 flaskor på den lilla marken dom äger (1 ha). Men vilka viner dom producerar!!

Leonardo presenterade historien bakom företaget. Pappan Ernesto startade upp det hela för snart 60 år sedan och gick i sin pappas och farfars fotspår med att göra vin för familjebruk. I slutet på 1990-talet buteljerades vinerna med namn och etikett och redan då var Leonardo engagerad i verksamheten. I början på 2010-talet började dom också sälja en del av det som dom producerade.

Det är ett rent familjeprojekt och även om familjen är stor (fem bröder, 12 brorsöner och 7 brorssöners barn), så är det bara Ernesto och Leonardo som arbetar på vinfälten och i vinkällaren, men i skördetider hjälper delar av den stora familjen till.  Leonardo är mycket noga med vilka familjemedlemmar som har kompetensen att delta i det noggranna skördearbetet.

Pappa Ernesto och mamma Rosanna deltar flitigt i arbetet trots att båda passerat 80 år. Ernesto är ute på vinfälten varje dag och rättar till varje klase så att de hänger på rätt sätt för maximal mognad. Här kombineras också gamla metoder med nya. Pappan avgör med bladens utseende hur sockermängden är i druvorna och om dom är klara för skörd och markerar vilka klasar som ska skördas medan Leonardo mäter sockerhalten med hjälp av en refraktometer. Tradition och ny teknik möts här.

Vingården är belägen på en kulle i utkanten av den lilla byn San Briccio i Mezzane di Sotto någon mil öster om Verona. Vingården omfattar 1 ha vinfält med en jordmån som är svart vulkanjord. Vinfälten ligger på en höjd av 50-190 meter över havsnivån. Dom arbetar så mycket det går efter ett hållbarhets perspektiv och med respekt för naturen. Inga pesticider, ingen konstgödsel eller kemiska substanser används. Dom följer månkalendern, en gammal tradition bland bönderna i norra Italien, för vilka arbetsuppgifter som ska utföras på vinfälten eller i källaren. Dom är ännu inte certifierade för Bio, Biodynami, Vegan etc. Detta främst beroende på att tiden inte räcker till för allt pappersarbete och administration, som behövs för att bli certifierade.

Dom producerar runt 6 000 flaskor. Vi fick deras vita vin som välkomstdryck. Vi provade sedan två årgångar av deras Basaltico en Rosso Veronese, två årgångar av deras Valpolicella Superiore,  en Amarone och en Amarone Riserva. På deras hemsida framgår de att de även gör ett sött vin, vilket inte ingick i den här provningen.

2016 Agarico.

Detta är ett vin som gjorts för den egna familjen, vänner och bekanta, men till våren kommer vinet även att vara ute till försäljning. Det är i huvudsak gjort på druvan Garganega och med en liten slatt lokala druvor. Druvorna växer, precis som de andra druvorna dom skördar, på den vulkaniska jorden som utgör jordmån på deras kulle. Vinrankorna är runt 25 år gamla. De skördas sent och därefter torkas dom en kortare tid innan de pressas och får jäsa på ståltankar. 50 procent av vinet får vila upp sig i 12 månader på fat av acacia-trä och den andra hälften ligger på ståltankar. Därefter blandas vinet och buteljeras. Det gjordes runt 800 flaskor av årgång 2016.

Detta är ett torrt och mycket smakrikt vin med en bas av mogen frukt såsom sommaräpplen, gula plommon, persika, aprikos och aningens citrus. Vinet byggs sedan på med en delikat samling örter och kryddor för att i den långa eftersmaken få en hop mineraler av sten och grus lite krita, krossad flinta och vulkanjord. Alldeles i avslutet en touch av sommarblommor och acaciahonung. Syran ger bra friskhet och ändå finns där någon liten smörighet.  Vi sammanfattar det som ett subtilt, elegant och komplext vin. Riktigt gott är det och det skulle passa utomordentligt bra till den ugnsbakade ört-laxen. Jag tror faktiskt att det kommer att utvecklas ytterligare under de närmaste två-tre åren.

 

2015 och 2016 Basaltico Rosso Veronese

Detta är deras s k instegsvin. Det är gjort på Corvina, Corvinone och Rondinella samt en liten slatt lokala mindre kända druvor, som vuxit på vinrankor som är mellan 15 – 45 år gamla belägna på en höjd av 40-190 m över havet. Druvorna plockas i slutet på oktober och är därför mycket mogna utan att vara övermogna. Efter skörd torkas druvorna i cirka 10 dagar innan de avstjälkas och pressas. Jäsningen med skalkontakt pågår under 15 dagar varpå vinet får mogna mellan 12 och 24 månader (beroende på år) på franska och amerikanska ekfat. Slutligen får vinet vila på flaskan efter buteljeringen i 6-12 månader innan det släpps till försäljning. Dom gör 1 000 till 1 500 flaskor årligen av BasalticoVilket instegsvin! Så sanslöst gott! Dom flesta producenter skulle vara lyckliga om deras toppvin höll den här kvaliteten. Nästan så det är svårt att tala om det som ett instegsvin. Båda årgångarna är fantastiskt bra. Färgen går i en tät, mörk rubinröd nyans. I doften finns det massor av mörka bär, lite kryddor, enbär, choklad, aningens lakrits och små, små nyanser av vanilj. En stor och omfamnande doft. Smaken går lite i samma stil. Det här är ett ganska så kraftfullt vin med stor intensitet i frukten.  Jag noterar härliga mörka körsbär, skogsbär, blåa plommon, lite trevliga örter och en del kryddor, där särskilt den lättsamma tonen av svartpeppar gör sig påmind. Lång eftersmak med mörk choklad, lakrits, unset vanilj och en god portion mörka bär. Fin syra och små nätta tanniner. Precis som i alla Ernesto Ruffos viner är det elegansen och balansen i smakerna som är något alldeles enastående.

Jag tycker inte att det är några avgörande skillnader mellan dessa båda årgångar. Både 2015 och 2016 betraktas som bra årgångar, även om just 2016 på många håll nämns som den bästa årgången på den här sidan milleniumskiftet. Årgång 2016 upplever jag som något elegantare och med en liten större friskhet i frukten och aningens högre syra, men som jag skrev tidigare är det inga avgörande skillnader. Ett par flaskor har jag köpt och lagt i källaren för att drickas de närmaste åren. Båda årgångarna är väldigt njutbara redan i dag, men något kommer dom nog att utvecklas. Basaltico finns i beställningssortimentet för 525 kr och med beställningsnummer 78121.

 

2013 och 2014 Campogadis Valpolicella Superiore.

Vinet är gjort på druvorna Corvina, Corvinone och Rondinella som vuxit på vinstockar som är 15-45 år gamla och belägna på ett vinfält som ligger 190 m över havet. Druvorna plockas så klart för hand och får sedan ligga och torka (appassimento) 8-20 dagar innan de avstjälkas, krossas och vinifieras. Torkningstiden är beroende på årgång. Jäsningsproceduren tar runt 15 dagar  och äger rum med skalkontakt. Vinet får sedan ligga till sig i cirka 24 månader på franska ekfat varav 70% har använts tidigare. Vinet får efter att det buteljerats ligga på flaskan i ytterligare ett par år och släpps först ut på marknaden då Ernetso och Leonardo tycker att det är moget för det. Flasktiden varierar därför från år till år. Dom gör runt 4 500 flaskor per år av Campogadis.

Årgång 2013. Efter en bekymmersam vår, som fick många vinmakare att oroa sig över sina druvors tillstånd, hjälpte sommarhettan vinrankorna att återhämta sig, och i augusti och september utvecklade druvorna såväl komplexitet som finess. Årgången som sådan anses vara av genomsnitt. 2014 var ett mycket besvärligt år i Valpolicella liksom på många andra håll i norra Italien. Det började med en kall och blöt vår. Det fortsatte sedan med en sval och regnig sommar. Extra försvårande omständigheter var att många vinodlingar drabbades av upprepade hagelstormar. Blötvädret innebar också att vinodlarna fick dubbelt arbete – och stora extrautgifter – med att bespruta druvorna mot de sjukdomar som frodas i fuktig luft. Ett flertal producenter valde att inte göra någon Amarone, så exempelvis Roccolo Grassi som har sitt amarone-vinfält som granne till Enesto Ruffo. Minns jag rätt så sa Leonardo att dom trots allt klarade sig bra och därför gjorde en amarone.En helt makalös Valpolicella Superiore. Tveksamt om jag smakat en bättre och då har jag ändå druckit såväl Roccolo Grassis, Quintarellis och Dal fornos varianter. Färgen går i en djup, mörk rubinröd ton. I doften finns en stor och intensiv mörk frukt, några nypor örter och kryddor, aningens läder och tobak. Här finns också lite vanilj, toner av kolasås och unset kanel. Vi kan också ana oss till lite torkad frukt. En underbar doft som triggar igång lusten att även smaka på vinet. Redan vid den första lilla klunken möts jag omedelbart av en stor rätt så kraftfull frukt där de mörka körsbären, de mogna björnbären och de blåa plommonen står i centrum. Strax därpå några små nypor örter och kryddor. Rakt igenom en bra friskhet med fjäderlätta tanniner, de senare bjuder ett behagfullt motstånd. I den långa eftersmaker ännu mera mörka bär, lite choklad, en finstämd ton av svartpeppar, lite vanilj och kola, några torkade frukter och aningens sötlakrits. Jag kan höra små vällustiga ljud från bordsgrannarna. Detta är bara så gott. Samspelet kraft, balans och elegans är det som gör vinet så stort.

Jag blir lite förvånad av att det inte är så stor skillnad på de båda årgångarna. Kanske är djupet i smakerna något större i 2013 liksom elegansen. Samtidigt blir jag ju imponerad av att Leonardo Ruffo får till ett så här bra vin under de tuffa förhållanden som rådde 2014, vilket visar vilka mästare dom är.

Ett par flaskor har jag köpt. Det var då årgång 2013 som jag fick.  Vinet finns i Systembolagets beställningssortiment med med nummer 79586 och kostar 545 kronor.

 

2009 Amarone

I stort har vi samma druvblandning som i deras Superiore dvs Corvina, Corvinone och Rondinella med en ungefärlig blandning av 40/40/20. Skördetiden är i stort den samma  och druvorna kommer från samma vinfält 190 m över havet. Vad som skiljer är att de bästa druvorna väljs till Amaronen. Druvorna får torka betydligt längre för amaronen  runt 100 dagar innan de avstjälkas, pressas och vinifieras. Jäsningen äger rum under 15-20 dagar. Vinet får sedan mogna i närmare 8 år på små barriquer av fransk ek (nya) och ytterligare något eller några år på flaska innan det anses mogen för marknaden. Det gjordes drygt 665 flaskor.

Vilket fantastiskt vin!! Kan det bli bättre än så här? Balansen och elegansen är helt formidabel. En av de bättre Amarone jag druckit. Doften  och smaken är stor och kraftfull utan att det blir för mycket. En härlig intensitet och djup i alla de nyanser som jag kan känna. En härlig doftbomb som det går att sitta och sniffa på länge. Varje liten klunk varar en evighet i gommen. Den härliga mörka frukten är så komplex med toner av mörka körsbär, solmogna björnbär, något enstaka svartvinbär och blåbär samt några blåa plommon. Det finns en fin samling kryddor och örter, men också små doser av torkad frukt såsom katrinplommon, dadlar och aningens, aningens russin. En fin syra skänker vinet en bra friskhet. Små, läckra tanniner bjuder ett försiktigt motstånd. Eftersmaken är gigantisk och där återkommer den läckra, mörka frukten liksom den torkade frukten tillsammans med riktigt mörk choklad, någon droppe espresso och krossade körsbärskärnor. Trots sina tio år finns det fortfarande kvar lite utveckling i den. Väldigt njutbar redan idag, men ge den då ett par timmar på karaff för att maxa upplevelsen. En amarone i världsklass helt enkelt. Just nu finns den inte i Systembolagets sortiment.

 

2008 Amarone Riserva

Kvällens avslutande vin är deras Riserva från 2008. Ungefär samma druvsammansättning och samma växtplats som för Amarone och lika lång torkningsperiod av druvorna. Det som skiljer Riservan från Amaronen är att de absolut bästa druvorna valts till Riservan samt att den ligger två år längre på ekfat än Amaronen. Det gjordes 665 flaskor.

Precis som i Ernesto Ruffos andra viner är det den fina balansen och elegansen som gör det så unikt. Det finns ett ytterst fåtal andra viner som kan mäta sig med den här Riservan. Mycket av doft och smak känner vi igen från amaronen fast nu med ett något större djup, så jag radar inte upp attributen en gång till. Och visst är Riservan något hack upp från deras Amarone. Superlativerna börjar bara ta slut. Den behöver ett par timmar på karaff för att helt komma till sin rätt och visst finns det nog lite utveckling i den.

Det här är en Amarone som varje amaroneälskare någon gång i livet måste smaka. Den ingår inte Systembolagets sortiment och är inte helt lätt att få tag, men för den som lyckas är det en magisk vinupplevelse som väntar.

 

Detta var en stor kväll för varje älskare av viner från Valpolicella. Leonardo presenterade sina viner på en bra engelska och på ett medryckande sätt. Vi fick också en genomgång av balansen mellan socker och syra, hur varma  och soliga år påverkar druvorna liksom betydelsen av lagringen på ekfat samt en hel del annat. Sällan har jag sett så många hänförda vinälskare efter en vinprovning. Det är så klart extra kul när vinproducenten plockar med sina toppviner. Ett stort, stort tack till Leonardo, men också till Fredrik och Clubamarone som tagit Ernesto Ruffos viner till Sverige.