Äntligen! Det celebra besöket från Marco och hans syster Francesca hade skjutits upp 1,5 år. Men nu var det dags. Ja, det var även dags för mig att vara med på en Club Amarone-tillställning igen efter fem års frånvaro från de stora scenerna, som det heter. Det var som igår och det var ett mycket kärt återseende att träffa Fredrik, Håkan och att återse flera som varit med på vinresor och provningar sedan väldigt många år. Det var ett 10-tal av de 80 som var med på denna stora provning i en magisk lokal som var med redan för upp till 15 år sedan. Fredrik och jag har redan bestämt oss för att göra fler provningar tillsammans.
Just denna kväll satt jag bara och njöt av att prova viner, lyssna på Marco, Francesca och Fredrik. Jag höll en provning av Amarone i min gamla hemstad Göteborg för bara någon vecka sedan och det kröp lite i mig nu under kvällen över att stå där bredvid Fredrik och diskutera vinet vi älskar så innerligt. Men nu satt jag där och bara njöt och vilken resa vi bjöds på! Vin efter vin diskuterades och syskonen Sartori berättade om vinerna, vingården Roccolo Grassi och Marco berättade också synnerligen intressanta detaljer om klimatets påverkan på vinbönderna i Valpolicella. Ja, jag gillar verkligen ordet vinbönder. För även om det idag är något helt annat för många så är det detta de riktiga kvalitetsproducenterna är (och ja, de tycker om denna benämning!).
Man förstår innebörden av detta när en sådan superkvalitets producent som Marco Sartori berättar om hur det går till att göra Amarone. Fredrik och Marco gick tillsammans igenom allt det som är så säreget, så unikt, med processen bakom Amarone. Mycket av det finner ni i de bilder som Fredrik har skickat ut till er alla som deltog.
Roccolo Grassi är helt otvetydigt en av Valpolicellas (och Italiens!) bästa producenter. Det vet vi sedan innan och denna kväll styrkte bara detta än mer. Som en av få producenter i regionen gör de inget vanligt Valpolicella vin. Inte heller gör de en Ripasso. Och de går också helt emot trenden i regionen av att göra IGT-viner. Bland annat de snåriga vinlagarna har gjort att detta är en trend som verkligen ser ut att hålla i sig och öka i Valpolicella. Men RG gör inget av detta. Marco går sin egen väg och som han har gjort det under alla år! Jag roade mig innan provningen med att gå in på Vivino och titta igenom betygen för alla RG´s Amarone. Alla årgångar av Amarone från RG får toppbetyg och ligger nära varandra i betyg. En riktigt bra producent gör riktigt bra vin oavsett årgång! Men få producenter lyckas med detta och i Valpolicella är RG en av de få som lyckas med detta. År efter år.
Till provningen. Jag kommer inte här i detalj att gå igenom alla de sju viner vi provade. En provning av detta slag är lite som semifinalerna i Champions League. Det är de bästa av de bästa. The Champions! Och visst. Jag skulle kunna roa mig med att sätta betyg på vinerna. Den av mig kära 100-poängsskalan är fantastisk när man väl lärt sig den men jag kan bara konstatera att Amarone från Roccolo Grassi alltid ligger mellan 94-100 poäng. Vilket betyder att det är vin inte bara av italiensk mästarklass utan vin i världsklass. Amarone har inte alltid varit vinexperternas favoritvin men Roccolo Grassi har alltid i alla år varit ett av de få undantagen i regionen. Decanter har flera gånger gett väldigt fina utmärkelser till Roccolo Grassi och Robert Parker har gång på gång höjt Marco till skyarna.
När jag skrev min första bok om Amarone 2004 var syftet att hitta de jag personligen tyckte bäst om. I nästa bok 2012 fortsatte detta angenäma äventyr. Idag har jag efter 22 år i detta vins tjänst åtnjutit otroligt många bra Amarone men jag lagrar (dvs köper varje årgång och då inte bara en flaska…) endast två producenter. Den ena är Roccolo Grassi.
Provningen börjar med det vita La Broia. Det är ett tämligen åldrat vin för att vara vitt. Vilket jag gillar skarpt. Årgång 2010 och det lagrades 80% på ek och 20% på ståltank. Sedan dess har det skett en förskjutning till mer ståltank och betongtank i senare årgångar. Nu råkar jag väldigt mycket gilla ekfatslagrade vita viner. Det här är komplext, Bourgogne-likt fast med den härliga fräschören av Garganega med sina tydliga mogna äppeltoner och med en härlig kryddighet. Vi hittar mineral och grönt te. Som välkomstvin provade vi 2017 och det som säljs nu är 2019. Marco avslöjade att detta vin har blivit en succé också i Japan. Det passar perfekt till Sushi. Magiskt gott med djup och komplexitet och det kanske viktigaste av allt. Den där instinktiva känslan av att vilja ha mer!
Vi går över till kvällens tre viner på raken som alltså är RG´s Valpolicella Superiore. Kvällen till ära är det världspremiär för ett helt nytt vin. Men först provar vi Valpolicella Superiore 2015 och 2013. Ni hittar all fakta om dessa viner och de andra i den bifogade presentationen från provningen. 2015 har en djup doft med vulkaniska inslag. Men inte den där dova doften som ibland förknippas med viner som har en typisk vulkanisk ton utan här är frukten väldigt tydlig. Vinet är inte riktigt moget än och en viss strävhet lyser igenom. Men viktigast av allt är att vi känner tydlig terroir. Jag pratar med Marco om detta och han lyser upp rejält och börjar prata om vikten av just att identifiera sig med sin jord. Att känna RG´s speciella terroir är hans mål i allt han gör säger han och ser enormt glad ut och samtidigt lättad. Vi går över till 2013 som har mer framträdande alkohol (ja, faktiskt) och en längre eftersmak. Det är fylligare och har mer kropp. Som sig bör. Två fantastiska årgångar där 2015 anses vara snäppet bättre men personligen har jag alltid gillat 2013 väldigt mycket, precis som jag älskade 2001. Nåväl. Vinet är gjort delvis på torkade druvor; 50% av druvorna pressas direkt efter skörd och 50% genomgår en 20 dagar lång torkning. Efter att druvorna pressats mognar det först 20 månader på dels franska barrique och en del större ekfat, och därefter ytterligare 10 månader på flaska. Skördeuttaget (1,5 kg/planta) är mycket lågt och restsötman (1 gram/liter) likaså. Jag tror alla som provade insåg att detta med att lagra vin är något som verkligen lönar sig. Jag brukar alltid ha som tumregel att låta vinerna ligga minst 2 år efter att jag har köpt dem. Det är ett löfte till mig själv som jag alltid har haft mycket svårt att hålla på men just här och vid provningen av dessa två underbara Valpolicella Superiore inser jag varför man bör hålla sådana löften.
Vi går över till kvällens stora premiär. Faktiskt är det världspremiär. Vinet är en Valpolicella Superiore från 2015. Men en vingårdsbetecknad sådan (vingården Valfresca hela 310 m över havet och det ger en långsammare mognad med högre syra) och Marco förklarar sin filosofi kring detta vin. Det är ett vin som görs enbart på färska druvor. Det kommer bara att släppas de absolut bästa åren och nu i början vill han inte ens släppa det bra årgångar som 2016. Han säger att han vill lära sig av hur 2015 utvecklar sig och eventuellt justera något för framtida årgångar. Nästa släpp blir av årgång 2019. Vinet har legat på flaska 1,5 år extra (i Köping!) då Fredrik tog upp det till den inställda provningen våren 2020. Detta var bara till fördel för vinet. Marco berättar att en handfull andra producenter i Valpolicella har tagit efter detta vin och sättet att göra det på. Vinet har en djup doft med tydliga tanniner (trots alltså att det är sex år). Det är ett väldigt ursprungstypiskt vin med en mycket tydlig terroir. Vi är flera stycken som direkt och spontant säger att vi tycker detta är ett vin som passar perfekt till kött. Frukten är väldigt fin. Väl avvägd och harmonisk och komplexiteten är enorm för att vara en Valpolicella Superiore. Det ska bli otroligt intressant att följa detta vin. Corvina, Corvinone, Rondinella och Oseleta är druvorna. Alkoholhalten 13%. Vinet släpps under Q1 2022 och vi kommer inte få så många flaskor till Sverige. Endast 3900 flaskor släpps totalt. Kan man paxa? En tolva till Sollentuna per favore!
Det är dags för två Amarone och en Recioto som avslutning. Ja, ni hör hur det låter. Dessa tre viner hade räckt mer än väl för en egen provning. Vi börjar med Amarone 2015 och Marco berättar att detta är en favoritårgång för många producenter. En supertypisk årgång som alltså med annat ord är totalt ursprungstypisk för att vara Amarone. Det är således ett harmoniskt, väl balanserat och komplext vin med lagom tanniner. En Amarone gjord från 45 år gamla vinstockar som efter vinifieringen lagras 26 månader på 225-liters ekfat och därefter 18 månader på butelj. Det är såklart helt fantastiskt gott och har man någon gång druckit RG Amarone innan så känner man så otroligt väl igen sig. Det är en fröjd att dricka och jag längtar till min favoritfåtölj och en riktigt bra Champions League match. Jag doftar och doftar och glömmer nästan bort att smaka. De 16% alkohol är väl inbäddade och slår inte alls igenom trots att det är en relativt ung Amarone. Vinet kan med fördel lagras några år till men det är verkligen en årgång som redan nu kan avnjutas också. Den RG Amarone som säljs hos staten just nu är 2016 och den är faktiskt någon poäng vassare än 2015. Nästa vin vid provningen var Amarone 2009. Det där med årgångarna… Ja, detta är en favoritårgång för mig (jag har några…). Åren har gjort att det inte är lika mycket frukt kvar men det är väldigt relativt. Vi hittar en hel del frukt alltså och framförallt så är detta ett otroligt komplext vin. Det händer saker hela tiden och det utvecklas även mycket under kvällen. Detta vin visar att Amarone från Roccolo Grassi inte bara kan utan bör lagras längre än en hel del andra Amarone. Undantaget 2016 som är påfallande bra redan nu men som såklart kommer att utvecklas enormt också den.
Den fantastiska provningen avslutas med en helt perfekt Recioto 2015. Det ursprungliga vinet i Valpolicella och Amaronevinets fader och moder (be mig inte förklara det…). Druvorna pressas i februari (jämfört med till Amarone i december) och detta är en perfekt harmonisk Recioto med den kraft som ändå en Recioto bör har men också med den där sammetslena touchen som återigen gör att man bara vill ha mer. Görs endast vissa årgångar och är inte alltid lätt att få tag på men oj så gott. Prova gärna med lite choklad till. Jag skall inte avslöja vilken choklad jag gillar bäst till detta vin men det är inte något torrt med väldigt hög procenthalt.
Stort tack till Marco och Francesca Sartori från Roccolo Grassi. Tack till Fredrik och alla som hjälpte till innan, under och efter provningen.
Henrik Ungerth, för Club Amarone
