Lördagen den 23 mars arrangerades en lite exklusivare vinprovning i Stockholm med Club Amarone. Alberto Brunelli hade tagit sig från San Pietro in Cariano i Valpolicella till Stockholm för att leda en provning där vi fick prova åtta viner. Ja faktiskt nio om vi räknar in välkomstvinet. Inte mindre än fyra amarone fanns i glasen. Det blev en oförglömlig kväll med magi i glasen.
Alberto berättade historien om Azienda Agricola Brunelli och om hur familjen varit verksam i den här delen av Valpolicella sedan 1700-talet. Jordbruk, djuruppfödning inte minst hästar, odling av spannmål, grönsaker mm och så klart vinodling (för eget bruk). Under 1930-talet började en omställning till att helt koncentrera sig på vinodling och vinframställning.
Idag är det Luigi och Luciana Brunelli som tillsammans med sonen Alberto driver familjeföretaget. De senaste åren har Alberto får ta ett allt större ansvar för verksamheten. Dom äger runt 2 ha vingårdar i Custoza (strax söder om Gardasjön). En egendom som kommer från Lucianas familj. I Valpolicella har dom vinfält på lite olika ställen runt San Pietro in Cariano och Pedemonte di Valpolicella. Totalt gör dom 13 olika cuvéer. Allt ifrån den enkla Valpolicella Classico till två Amarone Riserva.
2017 Carianum
Detta är ett vin gjort på druvan Garganega till 100 %. Det är alltså samma druva som Soave-viner görs på. Druvorna kommer från Brunellis vinodlingslott i Custoza ( strax söder om Gardasjön). Druvstockarna är runt 25 år gamla. Druvorna till vinet plockas när dom blivit lite övermogna. Syftet är att få druvor med större koncentration och komplexitet i såväl doft som smak. Musten får tillbringa en kortare tid med skalkontakt. Vinet får sedan ligga på sin jästfällning runt fem månader på 225 l barriquer innan det buteljeras.
Färgen går i en halmgul ton med en dragning åt gyllengult och med några skira grönaktiga stråk ut mot glaskanten. Det är ett ett mycket smakrikt och läckert vin vin, som står sig väl mot de flesta Soaveviner. Jag tycker också att det har lite mer tryck i smakerna och en ört-/kryddighet, som är riktigt trevlig.
Doften är hyfsat stor med en bra friskhet. Det börjar med en fin äppelblandning, såväl gula som röda äpplen. Lite citrus och aprikoser och en stor dos örter bl a salvia i mellanpartiet. Avslutningen överraskar med en fin blommighet, där vi särskilt noterar lite jasmin. Även i munnen finns det en bra friskhet, men också en lite fetare känsla. Den gula frukten är det som vi först slås av. Här finns sommaräpplen, persika, aprikos, några plommon och aningens citrus. Jag undrar om det inte är inslaget av de finstämda och tydliga inslaget av örter och kryddor som mest imponerar på mig. Verkligen läckert. Fin friskhet via en angenäm ton av lime och gulgröna äpplen. Eftersmaken är längre än för många andra viner jag smakat gjorda på druvan Garganega. Alldeles i slutet dyker det upp lite acaciahonung. Carianum är en fullträff till örtbakad eller grillad lax. Dessvärre finns inte vinet för närvarande på Systembolaget.
Det blev en provning av fantastiska viner. Rakt igenom världsklass i varje segment. Vi började med Corte Cariano (2016) fortsatte med deras Ripasso (2016) sedan två årgångar Campo del Maestro (2014 och 2016. Det blev sedan dags för Amarone. Först ut var Amarone Classico (2015) sedan fortsatte det med Campo Inferi (2013) och avslutades med två årgångar (2013 och 2012) av Campo del Titari.
Det kommer lite mer längre ner om varje vin, men låt mig direkt fastslå att Campo del Maestro 2014 överträffar många Amarone i prisklassen under 400 kr. Amarone Classico 2015 är nog den bästa Amarone Classico som Brunellis gjort. Riservorna är rent magiska.
2016 Corte Cariano
Vinet består till 100% av Corvinadruvor som vuxit på deras vinfält i San Pietro in Cariano och i Pedemonte och på vinstockar som är runt 35 år gamla. Druvorna får torka i ca 60 dagar. Skalkontakt de tio första dagarna av vinifieringen. Vinet får ligga till sig i ca ett år på 30 hl stora ekfat och därefter ytterligare fyra månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.
Ett frisk och smakrikt vin. I doften finns de typiska corvinatonerna av mörka körsbär, mörka skogsbär samt en del kryddiga toner från fathanteringen. I munnen känns vinet mjukt och runt. Det lever mycket på sin fina, fräscha unga frukt, där körsbären dominerar, men även björnbär, blåbär och vinbär kan noteras. Precis som i doften kan vi känna örter, kakao och lättsamma spår från en varsam fathantering. Vinet har en bra friskhet genom den balanserande syran. Tanninerna finns där, men är mjuka utan att bli mesiga. Eftersmaken är medellång med återkommande körsbär, lite mörk choklad och någon liten vaniljkola. Det här ett vin som jag gärna dricker till diverse pastarätter, kraftigare sallader och ljumna sommarkvällar är det faktiskt rent av törstsläckande.
2016 Pa´Riondo, Ripasso
Druvsammansättningen är Corvina (65%), Corvinone (10%) och Rondinella (25%).Dessa har vuxit på vinstockar med en ålder runt 35 år i San Pietro in Cariano och Pedemonte. Efter den andra jäsningen har vinet fått mogna 15 månader på en blandning av barriquer och tonneaux beroende på årgång.
Detta är en Ripasso i en matvänlig stil. Det är också en Ripasso som inte strävar efter att bli amaronelik utan lever på sin egna förmåga och charm. I doften hittar vi mörka bär, lite örter, kakao och unset vanilj. Ingen sötsliskig inställsamhet utan mer försiktig och dragning åt det eleganta hållet. I munnen är den hyfsat lättsam med ändå med bra tryck i de mörka bären läs körsbär, björnbär, blåa plommon och aningens svarta vinbär. Lite örter och kryddor kan vi notera. Behagfull syra och smånätta tanniner som bjuder på ett fint och försiktigt motstånd i gommen. Eftersmaken är medellång och där får bären sällskap med lite kakao, espresso och aningens vanilj.
Jag gillar den här Ripasson och den stilen den går i. Jag tycker om de Ripasso-vinerna som inte försöker bli amaronelika utan nöjer sig med att vara just en Ripasso och leva på sin egna charm: fin frukt, lättsamma tanniner och inte så tunga utan mer eleganta smaker. Och just där hittar jag Brunellis Ripasso.
Campo del Maestro
Översatt till svenska blir det här “Mästarens vinfält”. En hyllning till druv-mästaren dvs den person som tagit hand om vinfältet under årens gång. Det här är det senaste vinet som Brunelli lanserat. Årgång 2014 var den första och det släpptes ut på marknaden på våren 2017. Vinfältet är beläget 220 meter över havet och består av vitkalksten och märgel. Från detta fält skördas nio olika druvsorter som ingår i vinet, varav åtta är typiska druvor från Valpolicella och en internationell (Cabernet Franc). Druvorna skördades i slutet av september och har sedan fått ligga och torka i fyra månader. I februari ägde pressningen och jäsningen rum. Vinet har därefter fått mogna i 24 månader på franska barriquer (225 liters ekfat).
Årgång 2014
Den exakta druvsammansättningen variera något mellan åren och för 2014 såg den ut så här: Corvina (50%), Oseleta(10%), Rondinella(10%) samt 5 procent vardera av Negrara, Corvinone, Croatina, Forselina, Sangiovese och Cabernet Franc. Vinet är sagolikt bra just nu. Här finns både kraft och elegans. Den alkoholton som fanns då det lanserades på våren 2017 är som bortblåst. Nu domineras såväl doften som smaken av en enastående mörk frukt, som för tankarna till solmogna björnbär, söta, mörka körsbär, lite blåbär och hallon. Här finns ett tydligt inslag av örter och kryddor samt lite torkad frukt. Eftersmaken är galet lång. Syran är fortfarande alert och skänker vinet en bra friskhet. Tanninerna har på de två åren som gått mjuknat och rundats av. Idag känns dom alldeles sammetslena, men bjuder ändå på ett litet motstånd. Jag vill påstå att det här vinet är helt på topp och ytterligare utveckling känns tveksamt. Å andra sidan behövs det inte när det levererar en sådan här upplevelse. Det håller nog den här höga nivån i ett par år till. Du som har några 2014 (mina är dessvärre uppdruckna) får rådet att öppna någon flaska i närtid. Campo del Maestro 2014 slår det mesta i Amaroneväg i prisklassen under 400 kr. Ett sagolikt vin helt enkelt.
Årgång 2016
Druvmixen för 2016 är Corvina (40%), Oseleta(20%), Rondinella(5%) samt 5 procent vardera av Negrara, Corvinone, Croatina, Forselina, Sangiovese och Cabernet Franc (10%). Andelen Corvina är lägre och andelen Oseleta högre liksom andelen Cabernet Franc är högre och Rondinella lägre. Den känns i nuläget väldigt ung. Årgång 2016 har en stor friskhet och har en “renare” frukt med tydliga mörka och lite syrliga körsbär i fokus. Frukten och hela vinet går i en ljusare ton än 2014. Örter och kryddor piffar upp intrycken. Syran är perfekt balanserad mot den ljuvliga frukten. Eftersmaken är lång och smått magisk med körsbärskärnor, lite kakao, aningens espressokaffe och unset vanilj. Tanninerna tar för sig mer i 2016 än i de två tidigare årgångarna, vilket jag tycker ger vinet en ordentlig ryggrad. Jag tror vinet kommer att utvecklas fint de närmaste åren, men tycker också att det redan idag bjuder på en stor vinupplevelse.
2015 Amarone Classico
Den här amaronen görs på en druvmix av Corvina (65%), Rondinella (25%) och Corvinone (10%). Druvorna kommer från några olika vinfält belägna på bergen eller kullarna runt San Pietro in Cariano och Pedemonte. Höjden över havet är drygt 160 meter. Vinstockarna har en genomsnittsålder på 35 år. Druvorna har efter att dom skördats fått torka i cirka tre månader. I januari pressas druvorna och jäsningen sker vid en låg temperatur och varar runt 40 dagar. Vinet får sedan vila upp sig i två år på barriquer och tonneaux (lite större tunnor) gjorda av ek.
Jag vill nog påstå att det här är den bästa årgången, som jag smakat av deras “vanliga” eller s k instegsamarone. Den är just nu inne i en alldeles underbar drickfas trots sin unga ålder och visst är det så att det är just ungdomligheten och friskheten som jag attraheras av. De mörka körsbären som dominerar smakintrycken har också en liten syrligare framtoning. Lite örter och kryddor kan vi notera liksom ett försiktigt floralt inslag. Den är något enklare, något lättare och har en ljusare frukt än Brunellis båda riservor. Den har sin alldeles egna charm. Den ska drickas hyfsat ung. Något år till i källaren gör nog ingen skada, men definitivt inget jag långlagrar.
2013 Campo Inferi Riserva
1996 gjorde Luigi Brunelli den första riservan som fick namnet Titari efter en av gårdens legendariska hästar. Luciana var inte helt nöjd. Hon ville ha en mjukare, inte så kraftfull och elegantare riserva. En lite femininare variant. Sagt och gjort. Luigi tog druvor från ett vinfält med en annan sorts jordmån. Vinfältet låg besvärligt till. Ett litet inferno att nå och skörda, så vinets namn var givet. Inferi! En liten annan druvsammansättning än i Titari samt ekfaten som Inferi ligger på har en mjukare rostning. Den första årgången av Inferi blev från 1997.
Campo Inferi är gjord på druvorna Corvina (70%), Rondinella (25%) och Corvinone (5%). Druvorna kommer från en vingård med samma namn som vinet. Den är belägen 350 meter över havsytan. En första selektering görs ute på fältet, då druvorna plockas. En andra selektering görs efter att druvorna torkats.
Druvorna torkas i cirka fyra månader innan de pressas. Jäsningen äger rum i 40 dagar vid en låg temperatur. Vinet får därefter mogna under 48 månader på 18 hl stora ekfat innan det buteljeras. Slutligen får det vila nästan ett år på flaska innan det släpps ut på marknaden.
En ung amarone med en en härlig ungdomlig mörk frukt. Visst är det ett ordentligt tryck i frukten och övrig smaker, men samtidigt en imponerande elegans. Ja det är rent av lustfyllt att sticka ner nosen i glaset och mötas av den mörka frukten, örterna, den torkade frukten och kakao. Smaken är fylld av mörk frukt från söta, mörka körsbär, skogsbär och blåa plommon. Här finns både kraft och elegans. Ett finstämt inslag av örter och kryddor. Lägg till lite torkad frukt i små väl avvägda portioner. Allt förpackat med en bra friskhet. Tanninerna är närvarande och bjuder ett försiktigt motstånd. Det hela avslutas med en formidabel eftersmak. 2013 är helt enkelt sagolikt god redan nu förutsatt att den luftats ordentligt (runt två timmar).
Campo del Titari
Druvblandningen är ungefär den samma år från år. Titari är gjord på druvorna Corvina och Corvinone (75%), Rondinella (15%) och Oseleta (10%). Druvorna kommer från en och samma vingård, som ligger cirka 450 m över havet. En första selektering görs ute på fältet, då druvorna plockas. En andra selektering görs efter att druvorna torkats. Druvorna torkas i cirka fyra månader innan de pressas. Jäsningen äger rum i 40 dagar vid en låg temperatur. Vinet får därefter mogna under 48 månader på nya ekfat innan de buteljeras. Slutligen får det vila ett år på flaska innan det släpps ut på marknaden. Årsproduktionen av Titari är runt 3 000 flaskor. Den allra första årgången var 1996.
Årgång 2013
Detta är den senaste årgången av Titari. Jag har hunnit med att testa ett par flaskor sedan den släpptes på våren 2018 och den blir ta mig tusan bättre för var gång jag dricker den. Vi provade årgång 2013 före 2012. Jag skrev så här för snart ett år sedan:
En alldeles underbarbar amaronedoft med massor av mörka bär, örter, läder, jord, torkad frukt, kakao och kolasås. Visst känner jag igen allt det där som en bra amarone signalerar. Titari-klass. Vi får nu en ocean av delikata smaker i gommen. Den läckra mörka frukten med mörka körsbär, björnbär, lite blåbär, några svarta vinbär och blåa plommon. Strax därpå en samling örter och några kryddor. Lite inslag från faten. Någon ton av alkohol dröjer sig kvar, men av ytterst försiktig karaktär. Fortfarande en härlig syra och med trevliga tanniner som bjuder motstånd. Vi bjuds på en formidabel eftersmak där frukt och kryddor får samsas med sötlakrits, unset kola, desto mer mörk kvalitetschoklad, några droppar espressokaffe och krossade körsbärskärnor.
Vad som hänt under det året som gått är smakerna djupnat och blivit mer nyansrika. Den lilla, lilla ton av alkohol som kändes förra året är nu helt infångad av frukten. Slutomdömet blir nu som då: Detta är inget annat än en sagolik amarone. Visserligen ännu ung, men två timmars luftning och kvällen blir magisk. Jag är ganska säker på att den kommer utvecklas ytterligare. Jag vill påstå att få amarone når den här nivån som Titari redan nu uppvisar. Ytterligare ett mästerverk från Luigi Brunelli. Vi bugar oss djupt!!
Årgång 2012
Denna amarone serverades sist i provningen. Vinet hade luftats och fått stå lite svalt. Årgångarna 2012 och 2013 hade lite olika vädermässiga förutsättningar. 2012 var ett betydligt varmare och torrare år med en nästan het sommar. Detta gav viner som är fylligare, har högre alkoholhalt och lite lägre syra. Brunelli har bemästrat detta på ett gediget sätt. 2012 har fortfarande en ungdomlig framtoning. Visst finns här lite mer kraft i frukten än i 2013. Friskheten är fortfarande stor. Den lilla ton av alkohol som kändes de första gångerna vi drack det är numera som bortblåst. Det är verkligen inne i en fantastisk drickfas med en generös frukt bestående av söta, mörka körsbär, solmogna björnbär, några svarta vinbär, blåa plommon och ett sällsamt inslag av skogshallon. Lägg på lite örter och torkad frukt tillsammans med den trevliga syran och finstämda tanninerna, så blir vi alldeles saliga. Tanninerna är särskilt värt att nämna. De är visserligen avrundade och tämligen mjuka, men ändå påtagliga och bjuder det där lilla motståndet, som en kvalitetsamarone ska ha enligt min bok. Eftersmaken är packad med söta mörka körsbär, någon liten, liten ton från russin och den bitterljuva smaken av riktigt mörk choklad. Milde Moses vilken Amarone!!
Det blev en väldigt trevlig kväll. Fantastiska viner och fin presentation av den genomsympatiske Alberto. Allt i regi av Club Amarone.
Jag vill passa på att tipsa om möjligheterna att bo på Brunellis Agriturismo. Jag har gjort det ett par gånger och ska göra så även i höst. Väldigt trevliga rum och faktisk också närhet till både vingårdar och restauranger. 45 min bussresa till Verona. Promenadavstånd till en mängd olika vingårdar. Bil är absolut ingen nödvändighet.
