I mitten av februari gästades Stockholm och Club Amarone av Antonio Mazzi. Tillsammans med Club Amarones Fredrik Montelius fick vi en guidning om Valpolicellas olika delar, historia, vanligaste druvor, olika viner, produktionsprocess mm. Vi provade också 8 av Mazzis viner, mer om detta nedan. Allt detta ägde rum i den klassiska och eleganta Villa Ludvigsberg på Söder i Stockholm.
Någon mil sydost om Negrar hittar vi Roberto Mazzi e Figli. Ett litet familjeföretag som äger runt 7 ha. Vineriet och vinkällaren ligger i den lilla byn Sanperetto Deras vingårdar ligger på de klassiska kullarna Sanperetto, Calcarole, Castel, Poiega och Villa. Vingårdarna ligger på cirka 200-300 meters höjd över havet. Inte så långt härifrån ligger storheter som Quintarelli.
Familjen har bedrivit verksamhet här sedan i början på 1900-talet. Roberto Mazzi tog över ansvaret 1958 och började utveckla verksamheten. Idag är det sönerna Stefano och Antonio som driver familjeföretaget vidare. 6 olika viner (2 Amarone, 2 Superiore, Valpolicella Classico, Recioto, Grappa och olivolja utgör grunderna för deras verksamhet, men här finns också möjligheter att övernatta (2 rum och 2 lägenheter) samt boka in sig på en lunch eller middag. Du hittar mer om detta på deras hemsida.
Verksamheten drivs enligt organisk/biologiska odlingsprinciper, utan att vara certifierade. Det betyder ingen användning av konstgödsel, inga kemiska bekämpningsmedel och mycket små doser av SO2 i vinet.
Alla deras vingårdar är planterade med den här ungefärliga druvblandningen: Corvina (65%), Corvinone (5-10%), Rondinella (20-25%) och Molinara (5-10%). Detta gör att samtliga av deras viner också har just den här druvmixen. Det här var den gamla klassiska druvsammansättningen, där Corvina, Rondinella och Molinara var tvungna att ingå i ett Amaronevin. 2004 försvann kravet på att Molinara skulle ingå. I de nu gällande reglerna måste Corvina och Corvinone ingå med mellan 45-95 procent och Rondinella med 5-30 procent samt 0-25 procent av andra tillåtna druvor. Det här betyder också att deras Amarone har samma druvmix år efter år, vilket är spännande när vi jämför ett vin från 1997 med ett vin från 2013. Samtliga av deras vingårdslotter har en jordmån bestående av vit kalksten. Vinrankorna är planterade under 1990-talet.
Ett annat typiskt drag i deras vinproduktion är att druvklasarna alltid avstjälkas. Detta görs i huvudsak för att få en “renare” frukt, mjukare tanniner och därmed ett mjukare vin. Mazzi har också bestämt sig för att inte göra någon Ripasso. Antonio anger motiveringen att dom är för små och inte vill splittra sin vintillverkning på för många varianter. Jag får en känsla av att dom är traditionsfyllda och vill låta den stolta traditionen leva vidare.
2016 Valpolicella Classico
Vi dricker deras Valpolicella Classico som välkomst- och mingelvin. Det är gjort på Corvina (65%), Rondinella (25%) och Molinara (10%). Druvorna kommer från samtliga deras vingårdslotter. Druvorna pressas omgående efter att de skördats. Efter vinifieringen får det vila upp sig runt 6-7 månader på ståltankar. Här finns alltså inga torkade druvor och ingen lagring på ekfat. Resultatet är ett friskt, svalt och slankt vin med en fin körsbärsfrukt. Steniga mineraler och någon liten örtighet kan noteras. Avslutet har en försiktig liten bitterhet som för mina tankar till körsbärskärnor. En riktigt bra och enkel Valpolicella. En av de bättre jag smakat på senare år. Perfekt som sommardricka och funkar alldeles utmärkt till sommarsallader och lite enklare kycklingrätter.
Vinet finns på Systembolaget med nr 79007 . Priset är 174 kr
Själva provningen bestod av åtta viner. Valpolicella Superiore Sanperetto, två årgångar (2015 och 2013) av Valpolicella Poiega, två årgångar (2013 och 1997) av Amarone Punta di Villa, två årgångar (2013 och 2010) av Amarone Castel samt Recioto 2015. Antonio berättade om vart och ett av vinerna. Vi fick möjlighet att ställa frågor. Glasen var såpass rikligt fyllda att det också gick att prova vinerna mot varandra.
2015 Valpolicella Superiore Sanperetto
Först ut var Sanperetto, vilket är en av de två Superiore som Mazzi producerar. Druvblandningen är här Corvina (65%), Corvinone (5%), Rondinella(20%) och Molinara (10%). Druvorna kommer från fyra av deras vingårdar. Inga druvor torkas. Innan druvorna pressas avstjälkas klasarna. Jäsning och maceration äger rum under en kortare tid än vad som är brukligt. Allt för att få ett “renare” fruktuttryck. Efter vinifieringen får 70% av vinet mogna i 12 månader på lite större (1600 liters) fat av slovensk ek, medans 30% får vila upp sig på ståltankar.
Ett ungt vin med en stor friskhet. Både doft och smak präglas av en fin och “ren” körsbärsfrukt, men visst finns här också lite andra mörka skogsbär. I doften känns lite läder, piptobak och ett tydligt inslag av örter. I gommen dominerar körsbären förstärkta med blåbär/björnbär, örter och svartpeppar. Eftersmaken är av medellång karaktär, där körsbären återigen imponerar. I avslutet finns en läcker bitterljuv ton av krossade körsbärskärnor. Visst är det väldigt gott redan idag, men jag tror på en fin utveckling de närmaste två/tre åren.
Vinet finns på Systembolaget och har nummer 76798. Priset år 235 kr.
2015 och 2013(magnum) Valpolicella Superiore Poiega
Vi provade två årgångar av detta vinet. Druvorna kommer från en enda vingård dvs den 2,5 ha stora Poiega, som också givit namn åt vinet. Druvblandningen är nu Corvina (65%), Corvinone (5%), Rondinella(25%) och Molinara (5%). Jämfört med Sanperetto så är det 5% mer Rondinella och motsvarande mängd mindre Molinara. Den stora skillnaden är att druvorna får ligga och torka i 30-40 dagar innan de pressas. Det färdiga vinet får sedan mogna i 18 månader på använda ekfat.
Poiega har ett mjukare, djupare och intensivare uttryck än Sanperetto. Doften och smaken präglas även här av körsbär. Nu i en mörkare nyans. Inslaget av björnbär, blåbär och blåa plommon är påtagligt. Vi kan också notera lite mineraler, örter och kryddor. Eftersmaken känns något längre än för Sanperetto och också något mer komplex med toner av mörk choklad, sötlakrits, espresso och unset vanilj, som kompletterar de mörka bären alldeles förnämligt. Poiega tilltalar mig något mer än vad Sanperetto gör.
Årgångarna 2015 och 2013 är båda väldigt bra. Jag tycker inte att det är någon jättestor skillnad på dom, kanske spelar det in att 2013 serveras från en magnum.
Poiega finns på SB med nummer 76776. Priset är 279 kr.
Mazzi gör två olika Amarone. Villa di Punta och Castel. De har båda samma druvblandning Corvina (65%), Corvinone (10%), Rondinella (20%) och Molinara (5%) och den har varit densamma de senaste decennierna. Druvorna torkas i drygt 3 månader. Båda vinerna vinifieras på liknande sätt och tillbringar runt 30 månader på barriquer (225-liter) av fransk ek. Det som skiljer dom åt är att druvorna kommer från två olika vinfält. Jordmånen (vit kalksten) är densamma, men de ligger på olika höjd över havet.
Amarone Punta di Villa.
Vi började med att prova Punta di Villa från 2013. Sist i raden av viner fick vi prova den 16 år äldre versionen dvs från den femstjärniga årgången 1997. Druvorna kommer från vinfältet Villa, som ligger 238 m över havet.
Årgång 2013 börjar med en trevlig doft av bär i en lite ljusare nyans än vad en vanligtvis förknippar med amarone. Körsbären finns där liksom diverse skogsbär. Ett nyanserat inslag av örter och kryddor. Lite torkad frukt, några sommarblommor och kakao kan vi också notera. Vi tar den första lilla klunken och hela munhålan fylls av körsbär, skogsbär, örter och några kryddor. Lite torkad frukt finns där någonstans också. Ett ungt vin med en stor friskhet visar på en bra utvecklingspotential. Smånafsande tanniner. Precis som vi vill ha det. I den långa eftersmaken får den härliga frukten sällskap med mörk choklad, lakrits, espresso och torkade rosor. Här finns också lite torkade frukter. Avslutet har både en liten söthet och bitterhet som är väldigt tilltalande. Gott är det!!
Årgång 1997. Detta är en legendarisk årgång i Valpolicella. En av de riktigt stora. Extra kul så klart att få smaka den. Så här gamla viner får en hantera lite varsamt. Speciellt luftning kan vara problematiskt. I vissa fall oxiderar vinet snabbt, så därför valdes att öppna flaskorna strax innan vinet hälldes upp i glasen.
Vi fångas omedelbart av den härliga och lite förföriska doften av mörka bär, örter, torkad frukt och choklad. Visst är anslaget lite mörkare med toner av läder, jord och tobak. Ändå friskt.
I munnen har vinet en annan komplexitet, djup och intensitet i smakerna än vad årgång 2013 har. Vi förvånas också av den friskhet som finns framförallt i frukten. Inslaget av torkad frukt är större. Eftersmaken är så där omedelbart formidabel med en massiv mörk bärkompott, lite örter och kryddor, mörk choklad och torkad frukt. Visst finns det någon liten ton av russin, men i huvudsak är det fikon, dalar och katrinplommon. Väldigt, väldigt gott och inte minst intressant att se vad vinet tar vägen efter 16 år. Dock finns det ett stort men. I slutet av provningen hade vinet tappat mycket av sin förföriska karaktär och blivit lite slätstruket. Visst fanns det kvar en hel del smaker, men inte alls på samma sätt som då det serverades. Du som har flaskor i den här åldern får rådet att testa dom i närtid. Öppna flaskan precis innan du serverar det.
Årgång 2012 av Amarone Punta di Villa finns på SB med nummer 78473. Priset är 495 kr.
Amarone Castel.
Druvorna till det här vinet kommer från vingården Castel som är belägen på en höjd av 310 m över havet. Alltså nästan 100 meter högre upp än den som druvorna till Punta di Villa kommer ifrån. Detta innebär att det blir större temperaturskillnader mellan dag och natt, vilket leder till en något långsammare mognadsprocess, vilket i sin tur är gynnsamt för att skapa djup, intensitet och komplexitet hos druvorna.
Årgång 2013 är alldeles strålande och lite av kvällens vin för min del. En ung amarone med bra friskhet och stor utvecklingspotential, men redan idag fasligt god. Visst är Punta di Villa också en riktigt bra amarone, men Castel har ett större djup i smakerna och är mera komplex. Frukten känns mer intensiv. I doften finns en stor och läcker kompott av mörka bär, några blåa plommon, lite örter och kryddor samt något litet inslag av torkade rosor. Visst är det en stor och fin amaronedoft, men det är ändå när jag smakar vinet som jag verkligen faller för det. Hela gommen fylls av en massiv attack av söta mörka körsbär, björnbär, blåbär och plommon. Det hela piffas upp med örter och kryddor. Lite torkade frukter med unset russin i baksätet. Det finns en syra som ger vinet en bra friskhet. Små, nätta tanniner som bara småkrafsar runt i gommen, men bjuder ett motstånd som jag verkligen uppskattar. Eftersmaken är stor och ljuvlig. Här återkommer de söta, mörka körsbären och de solmogna björnbären. Den torkade frukten är lite mera tydlig. Ett finstämt inslag av örter och ett bitterljuvt avslut av mörk choklad och toner från espressokaffe spetsat med någon droppe vanilj blir lite av pricken över i:et.
Årgång 2010 är inte dum den heller. Visst hittar vi allt från årgång 2013, men med ett större mognadsinslag. 2010:an har inte samma ungdomliga charm och fräschhet och kanske inte samma intensitet i smakerna. En väldigt bra amarone är det utan tvekan, även om jag personligen föredrar den ungdomliga 2013. Så klart kommer jag fylla på min källare med ett par flaskor av årgång 2013.
På Systembolaget är det årgång 2012 som gäller med beställningsnummer 79189. Priset är 550 kr.
2015 Recioto Le Calcarole
Druvblandningen är densamma som i deras amarone dvs Corvina (65%), Corvinone (10%), Rondinella (20%) och Molinara (5%). Alla druvorna kommer från vingårdslotten Calcarole, som också givit namn åt vinet. Den här vingården ligger 315 m över havet. Druvorna har legat på torkning i cirka 4 månader innan de pressas. Vinet får sedan mogna i 24 månader på en blandning av nya och begagnade franska ekfat.
Vi möts av en försiktig körsbärsdoft med lite inslag av marmelad på mörka skogsbär. Lite örter och kryddor finns där i bakgrunden. I munnen har vinet en stor sötma, men samtidigt en ordentlig friskhet. En ganska typisk recioto, kanske att jag tycker den har en något större friskhet än många andra jag smakat. De mörka skogsbären från doften återkommer också i smaken. En hel del blåa plommon noteras liksom en liten lätt örtighet. I eftersmaken får de söta körsbären sällskap av mörk choklad, någon liten ton av peppar och körsbärskärnor. En perfekt dryck till diverse hårdostar, men framförallt till diverse chokladdesserter. Sött, friskt och riktigt gott, som gjort för oss gottegrisar.
Vinet finns inte i Systembolagets sortiment.
En väldigt trevlig och givande vinprovning. Det är alltid lika roligt att träffa vinmakaren bakom vinerna. Mazzi är för mig en ny bekantskap och det visade sig vara en mycket trevlig sådan. Vinerna höll genomgående en mycket hög klass, men tre av dom sticker ut lite extra.
2016 Valpolicella Classico för sin rena, friska och läskande körsbärsfrukt.
Artnr 79007, pris 174:-
2015 Valpolicella Superiore Poiega för sin intensiva mörka frukt och matvänlighet.
Art nr 76776, pris 279:-
2013 Amarone Castel med sin ungdomliga frukt, friskhet och komplexa eftersmak.
Art nr 79189, pris 550:-
