En liten vinentusiast har klivit in i mitt liv. Jag tror i alla fall att han kommer att bli det. Han föddes den 16 november och hans vikt vid födseln var 3910 gram. Han heter Mattias och han tittar redan med sina små ögon för att försöka förstå vem det är som pratar. Just nu är det mest bröstmjölk för hela slanten. Han vill varken ha Amarone eller Valpolicella Superiore. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga.



Men jag och min fru är lyckliga som barn på julafton som fått sin favoritpresent. Vad jag drack för att fira tillökningen i familjen?? Bli inte arga, jag vände mig mot Frankrike och valde en Chateau Desmirail 2004 från Margaux samt en Champagne Bollinger i magnumformat. Men snälla – säg det inte till någon!!!

Under mitt senaste besök i Stockholm hann jag träffa några av Club Amarones medlemmar under en vinprovning i Gamla Stan där Marco Sartori presenterade sina vin. Personligen uppskattar jag alltid att kunna närvara vid vinprovningar av den här kalibern då jag under lång tid följt hans produktion och sett de enorma framsteg som gjorts under relativt sett kort tid.  Men kanske ännu trevligare är det att träffa svenska vinentusiaster som är ivriga att lära sig mer och som ställer bra frågor. Diskussionen blev livlig och intressant och vinerna övertygade inte bara mig utan även en stor del av de närvarande.

När man är utlandssvensk så är det himla trevligt att få komma tillbaka till Stockholm och promenera på gränderna i Gamla Stan, gå utmed Skeppsbron, stanna till på Pontus by the Sea och ta ett glas med bubbel, gå på Gondolen (tack Fredrik!) och träffa gamla polare osv. Förr i tiden sa jag alltid till mina italienska vänner att jag ska ”åka hem” när jag skulle till Stockholm. 

Sedan 3 år tillbaka så skedde något märkvärdigt. Jag sa till mina svenska polare när jag skulle resa tillbaka till Verona att jag skulle ”resa hem”. Första gången man kommer på sig själv med att säga dessa ord så är det en ganska stark ”aha-upplevelse”. När jag på senare tid flyger med Air Dolomiti från München till Verona och jag passerar Alperna och jag börjar skymta Gardasjön och Valpolicella så infinner sig ett lugn i mig och jag vet att jag är på väg hem. De första årena så reser man utan att egentligen veta vart man är på väg. Man är en sorts människa utan förankring. Jag är å andra sidan en sån människa som trivs överallt och har egentligen inga geografiska band. Mina band knyter jag till människor. Eller till goda restauranger. Men det får jag berätta om nästa gång. Ha en bra Valborg!

Nu nalkas två stora vinmässor: Prowein och Vinitaly. De infaller dessutom nästan samtidigt vilket känns som lite dålig koordinering mellan de olika mässorna. Eller medveten konkurrens? Nåja, till Prowein som arrangeras i Dusseldorf reser folk som är intresserade av tyska viner. Till VINITALY reser de som är intresserade av italienska viner så folk får väl välja. De riktigt ambitiösa åker till båda och kommer troligtvis hem helt slut. Vilka trender kommer vi att märka i år? Ser vi några nya tendenser på vinmarknaden? Nja, 2009 ser inte ut att bli ett trendbrott. Det kommer naturligtvis nya producenter, så även i Valpolicella. Faktum är att under VINITALY på söndagen den 5 april (kl 15.30 i Palaexpo) så kommer ett 10-tal nya producenter att presentera sina Amarone-viner. För de som befinner sig på plats kan detta vara en intressant provning. Annars så tror jag att nya världens viner kommer att vinna terräng under 2009 tack vare sina låga priser för att sedan kliva tillbaka i 2010 då gamla världen kommer att komma tillbaka. Trenden att eliminera träfat fortsätter. Man vill ha genuina, ursprungstypiska viner med generös frukt. Om träfat nyttjas så skall man knappt kunna känna det. Druvsorter som definitivt förtjänar mer uppmärksamhet är Gruner Veltliner i Österike samt Nascetta från Piemonte. Själv uppskattar jag röda viner gjorda på enbart Oseleta (typisk druva från Valpolicella). Annars är jag inne i en Sangiovese period. När stora sangiovese-viner (Brunello, Vino Nobile di Montepulciano) har fått åldras i en mörk vinkällare några år så kan man komma över de mest komplexa och personliga vinupplevelserna!! Å andra sidan så vet jag att sommaren nalkas och då kommer jag att kliva in i en fas av vitviner. Sangioveseviner är bara mitt sätt att ”klara mig” fram till sommaren. Capisc?

Vänta lite.. Har ett till år gått förbi?? Har lust att dra i handbromsen och kliva av ett tag. God fortsättning till alla medlemmar av Club Amarone förresten!!! Många olika viner har det blivit i 2008 och flera av dessa har uppvisat stor kvalitet. Vinerna från Viviani besitter stor genuinitet, komplexitet och imponerande potential till lagring för dom som gillar det. Annars har det blivit mycket Alto-Adige för mig i höst, många ”Metodo classico” och några snyggt förpackade vitviner (Sauvignon, Riesling etc). Kampanien imponerar också med sina Aglianico och naturligtvis Sicilien med vissa renrasiga Nero d’Avola-viner. Har återupptäckt Dolcetto-druvan i Piemonte där annars Nebbiolon får all uppmärksamhet tack vare viner som Barolo och Barbaresco. Dolcetto-viner är definitivt underskattade i Sverige. Vad kan vi så önska oss för 2009? Personligen har jag tre önskemål: 1) att USA lyckas reda upp sin sargade ekonomi och att GM och Chrysler lyckas återhämta sig. 2) Att euron går ner jämtemot kronan och 3) att forskningen lyckas finna nyckeln till hur man botar cancer. I övrigt så önskar jag er alla möjligheten att kunna avnjuta era favoritviner med era nära och kära så ses vi snart i 2009!!!

Är precis hemkommen efter en två-veckors vistelse i Kanada. Blev förvånad över hur lik deras vinkonsumtion är till Skandinaviens. Stora, tunga rödviner som är relativt mjuka. Största skillnaden är att ytterst få viner finnes under 20 kanadensiska dollar (= 128 kr). Viner under 17 dollar (= 108 kr) räknas som budget viner. I Sverige så ska ett ”rätt” pris ligga kring 59 kronor. Kommer man upp över 100 kronor på systembolaget så är den generella uppfattningen att vi dricker något riktigt fint. I Kanada ska man upp i 50 dollar (= 317 kr) innan det börjar bli intressant. Referensramarna vad gäller prisbilder avviker kraftigt från våra. Vi kanske bör inse att vi är relativt bortskämda i Sverige med våra låga priser. Kommer den finasiella krisen i Sverige att ändra konsumenternas köpevanor vad gäller vin? En trolig gissning är väl att det redan stora fokuset på viner i prisintervallet 59-69 kronor kommer att öka där viner från 89 kronor och uppåt troligtvis får stå tillbaks. Kanske ser vi även ett ökat fokus på Bag-In-Box som generellt ses som ett ”stor-pack”. Detta är som sagt mina gissningar. Ett drömscenario skulle vara att vi drack lite mindre men när helgen väl kom så köpte vi viner mellan 100-300 kronors intervallet. Det vill säga: dricka mindre men bättre och eventuellt upptäcka något nytt på köpet. Vin är endast ett njutningsmedel och låt det förbli ett sådant. Vi ska inte ha allt för stor repekt heller för denna dryck då det i grund och botten endast rör sig om pressade druvor. Det finns dock ett stort antal producenter runt om i världen som anstränger sig hårt varje år för att vi ska få viner som håller en schysst kvalitet och i vissa fall – en exceptionell kvalitet. Då blir det roligt att vara konsument och våra restaurangbesök lyfts tack vare dessa producenters passion och ansträngningar. Man lever bara en gång och att avnjuta bra viner är på något sätt att omfamna livet. Carpe Diem!

Så är då hösten här med alla sina färger. Till och med i Verona så börjar träden att uppvisa de första tecknen på att sommaren kommit till sitt slut (även fast jag i skrivande stund tittar på en termometer som visar på 20 grader). Var i Piemonte förra veckan i Alba-provinsen där producenterna börjat skörda Dolcetto-druvorna. Kvaliteten var bra och övertygade. Lite större orosmoln vilar över Barbera-druvorna samt Nebbiolo-druvorna som skördas senare. Det kommer inte att bli en topp-årgång som 2004 men det kommer inte heller att bli en katastrof som i 2002. Det ser ut att bli en genomsnittlig årgång som i några fall kan bjuda på högklassiga viner. Det som vi vinentusiaster roar oss med är just att hitta juvelerna bland det stora utbud som idag kommer från Italien. En intressant notis är att för första gången någonsin så går Italien troligtvis förbi Frankrike i kvantitet årlig produktion av vin. Enligt indikationer så lär Frankrike gå tillbaka cirka 10% i kvantitet i och med skörden 2008. I Italien så förutspås en mindre ökning med 5% vilket alltså skulle göra att Italien går om Frankrike i total produktion per år. Det enda som denna statistik egentligen visar på är att fransoserna haft en svår säsong och många producenter vill nog helst glömma bort 2008... Ta dock dessa fakta som indikationer. För att kunna bedömma en årgång till fullo behövs ibland år innan vi kan dra alla slutsatser. Jag passar här också på att be om ursäkt för att jag inte har tid att skriva oftare på denna blogg. Denna hösten är för mig väldigt uppbokad och jag ska försöka att svara på era frågor, även om det kan ta lite tid. Ha överseende under hösten och sedan under våren så ska jag försöka att skriva oftare.

Så har då regionen Venetien fått sin fjärde DOCG-klassificering. Det är vinet ”Recioto di Gambellara” som nu alltså lyfts från DOC-vin till DOCG-vin (Denominazione di Origine Controllata e Garantita) och får produceras i två varianter: ”classico” och ”spumante”. Venetien, som redan idag står för mer än 20% av hela den italienska produktionen låter cirka 28% av sin totala produktion gå till export. Det första vinet i Venetien att mottaga sin DOCG var Recioto di Soave, därefter så har Bardolino Superiore och Soave superiore nått samma kvalitetserkännande. Dessertviner har under det senaste decenniet fått mer och mer erkännande och det är viner som man kan avnjuta efter måltiden eller på egen hand som ett meditationsvin. Recioto di Gambellara är säkerligen en av de italienska dessertvinerna som ligger i det billigaste prissegmentet, men kvalitetsmässigt så skiljer dessa viner inte mycket från sin kusin ”Recioto di Soave”. Kanske att vi inom en snar framtid får se någon av dessa viner på systembolaget?

Så har då det som många italienska producenter fruktat hänt. Den italienske jordbruksministern Zaia har godkänt tappning av DOC-viner i Bag-In-Box (BIB). Tidigare så har det i Italien endast varit tillåtet att tappa IGT-vin eller bordsvin i BIB men nu är det alltså fritt fram för italienska producenter att sälja sina DOC-viner i BIB. Det finns dock fortfarande vissa restriktioner. De producenter som producerar DOC-viner i ett speciellt område och som deklarerar detta på etiketten får ej tappa sitt vin på BIB. Ej heller de som producerar varianterna ”riserva”, ”superiore” eller som specificerar en ”vigna” på etiketten, dvs en specifik vingård, har tillåtelse att tappa vinet på BIB. Det har dock redan förekommit på den Skandinaviska marknaden att vissa italienska DOC-viner sålts i BIB. Detta har varit möjligt då tyska och österikiska tappare har köpt italienska DOC-viner på bulk och sedan tappat vinerna i BIB utanför Italiens gränser och på så vis kringgått den italienska lagen. Det finska monopolet ALKO sålde under ett år en BIB som var ett Ripasso-vin tappat utanför Italien men ALKO var sedan efter påtryckningar från Italien tvugna att dra tillbaka produkten från hyllorna. Men nu när italienarna själva öppnat dörren så tillåter jag mig själv att gissa vilka viner som kommer att vara de vanligaste italienska DOC-vinerna på BIB. Förutom den klassiska Montepulciano d’Abruzzo så kommer vi säkerligen att få se en Valpolicella Ripasso BIB på systemet inom en snar framtid. Kanske även vitviner som Soave eller vita viner från DOC-området Trentino där stora grupper som Mezzocorona och Cavit kommer att satsa på BIB mot Skandinavien. Vinner vi som konsumenter i Sverige på detta politiska beslut i Italien? Ärligt talat så vet jag inte. Jag inser naturligtvis, om än motvilligt, att konsumtionen av BIB-viner i Sverige motsvarar mer än 50% av den totala försäljningen. Lyckas producenterna behålla en schysst och ärlig nivå på vinerna som motsvarar det vi konsumenter kan förvänta oss av ett DOC-vin så är det helt ok. Om det istället blir så att man köper in BIB-viner där pris blir det främsta köpe argumentet, så vet jag inte om detta beslut främjar bilden av italienska DOC-viner i vår del av världen. Detta beslut går dock i linje med EU som håller på att genomdriva ett projekt där länder som Italien ska dra ner på sin totala produktion av vin och istället inplantera nya grödor. Man drar helt enkelt ned på produktionen av bordsviner och som kompensation passar man på att öppna dörrarna åt tappning av DOC-viner i Bag-In-Box för att på så vis gynna de producenterna som annars skulle ha förlorat på EUs jordbrukspolitik. Jag lämnar politik åt politikerna och tar nu och reser till västkusten i Sverige och stänger av min mobiltelefon och förbereder mig på en regnig vecka inlåsta i vår sommarstuga.

Ja, det kan tydligen drabba en så här mitt i sommaren. Sedan två dagar så har jag inte kunnat äta eller dricka något. Tror att det är ett straff för mitt allt för rika intagande av generösa matanrättningar på Veronas olika restauranger samt hos vänner. Det positiva är naturligtvis att jag helt plötsligt gått ner 3 kilo. Dock inte helt smärtfritt.. Min favoritrestaurang förblir Ai Beati i Garda där maten är fantastisk och deras terass med utsikt över Gardasjön är förförande. I förra veckan hann jag med en lunch på Bottega del Vino och åt Bigoli con sugo di anatra. Beställde in en IGT Rosso Veronese som rekommenderats av vinkyparen. Vinet var gjort på 40% Corvina och 60% Croatina och erbjöd en fin matchning till maten. En av Veronas bästa pizzerior är ”Il Cappero” (personlig favorit) men annars är Corte Farina ett bra val. Är man ute efter att äta en bra schnitzel (eller Cotoletta milanese som det heter på italienska) så rekommenderar jag varmt Alla Colonna där man kan få tre olika storlekar på schnitzeln där den minsta minner om ett dasslock. Jag uppskattar även bra fiskrestauranger och en av mina favoriter ligger 2 timmar från Verona ut mot den adriatiska kusten kusten där vi finner Lido di Volano och restaurangen med namnet La Baracca. Man måste boka bord 6 veckor innan sitt planerade besök och när man äter där så förstår man varför det är så efterfrågat. De mest generösa anrättningar tas fram av fisk av en kvalitet man nästan glömt fanns. Jag beslöt under mitt sista besök att limitera våra besök på denna restaurang till två per år. Njutning ska vara måttfull. Det finns dessutom en fara i att vänja sig vid att äta allt för bra allt för ofta. Jag kan komma på mig själv när jag åker bil i Tyskland och slås av hur stor andel det finns i världen som äter mat utan att reflektera över vad dom äter. Man vill bli mätt och snabbt ska det gå. Nej, i ren protest så föredrar jag att hoppa över att äta när jag åker utmed de tyska vägarna. Jag köper frukt och så drömmer jag att jag sitter på La Baracca och att ett stort fat av nyfångad bläckfisk just presenterats framför mina ögon... Ibland räcker fantasin långt. Ända tills en tysk trafikpolis vinkar in mig till sidan av vägen för att ha pratat i mobiltelefon utan hands-free....

Det är rätt kul att resa runt i Europa och se hur våra drickvanor skiljer sig. Men en ganska generell signal som förenar oss över gränserna är tendensen att dricka mer vit och rosé-viner under sommarsäsongen. Jag var nyligen i Danmark och där köper man i dagsläget kopiösa mängder rosé-viner samt mousserande viner i alla dess tappningar. I Tyskland är det ingen större nyhet att konsumtionen av vitviner samt sekt är hög men under sommaren blir den naturligtvis extra hög. I Verona där jag bor så säljer man under sommaren mestadels vitviner (Soave, Lugana, Bianco di Custoza) och av någon konstig anledning så har Champagne erövrat de mest populära vinbarerna i Verona. Tittar man på Milano så är konsumtionen av mousserande viner spridda mellan Champagne, Franciacorta och de från Alto-Adige men i Verona så är man väldigt Champagne-fixerade. Vet inte riktigt varför. 

Jag förstår detta skifte från rött till vitt under sommarmånaderna. Det skulle naturligtvis vara nära på omöjligt att dricka ett glas Amarone under sommarsolen. Det är mer naturligt att intaga ett friskt glas vitvin eller lite kyld bubbel. Men när jag nu sitter här i Verona i 37 graders värme med en luftfuktighet som gör upplevelsen än värre, så kan jag nästan få en längtan efter den period då det kommer att vara 15 grader ute och man med gott samvete kan öppna ett kraftigt rödvin. Jag vet, ett vitvin bjuder ofta på stor elegans, struktur och några av mina bästa vinupplevelser har jag just från vita viner, men jag måste ändå få säga att när jag smakar på ett stort rödvin så är upplevelsen än mer total. Mitt hjärta klappar lite hårdare för de röda (i denna stunden för de från Chianti classico och de från Piemonte). Men smaken förändras med tiden och imorgon kanske jag föredrar Chilenska Bag-In-Box viner inköpta vid dansk-tyska gränsen. Jag tror dock i sanningens namn att oddsen för detta är relativt liten. Jag har för lätt tillgång till bra viner till rimliga priser.