Årgången lika viktig som procenten!

Ja, så är det. För Amarone specifikt är det så att årgången har mycket stor betydelse. Precis som procenten. Men detta med alkoholstyrkans betydelse tar vi en annan gång. Ganska ofta får jag frågor om olika Amarone som någon har lagrat. Är den bra? När skall jag dricka den? Hur länge kan man lagra den? Osv.





Den första grundregeln jag har är att inte dricka en Amarone förrän den är fem år gammal. Står det 2006 på etiketten är den alltså mogen först i år. Amarone har generellt lite tanniner och kan därför drickas relativt unga. Men de blir bättre med åren. Speciellt efter 7-8 år. Alla Amarone vinner på att lagras upp till 7-8 år. Men sedan börjar det bli svårt. Efter 12-13 kommer en bra Amarone (över 90 poäng eller 4-5 på min skala på Amaroneguiden) in i en annan fas. Mognadsfasen som innebär att klassiska inslag som choklad, läder, tobak, kanel osv utvecklas och framträder. Ibland säger man att ett vin befinner sig i en tunnel. Vilket innebär att vinet så att säga är mittemellan i sin utveckling. Jag har många gånger provat mogna Amarone som är 10-14 år gamla och sedan efter några månader provat om och blivit överraskad.  Men det är också det som är tjusningen. Vin är levande och Amarone är mer levande än alla andra röda viner. Jo, det vågar jag påstå.
Anledningen till detta är förstås att Amarone påverkas så starkt av vädrets makter under två faser. Dels den vanliga fasen under sommarhalvåret. Men lika viktig för en Amarone är torkningsperioden. De ca tre månader som druvorna ligger och torkar påverkar vinet minst lika mycket som förhållandena under sommaren.  Väldigt logiskt och enkelt att förstå.

Man kan parera dåligt väder. Genom att ständigt vara ute på fälten och tillämpa sk green harvesting, dvs att skära bort klasar som av någon anledning inte är perfekta (pga för lite sol, för mycket regn osv) kan man påverka slutresultatet mycket. Även när druvorna torkar kan man ”jobba” med druvorna. Det viktigaste då är att styra botrytishalten genom fläktar och temperatur. Idag finns helt moderna Amarone där frukten är helt i centrum och där klimatföhållandena vid torkningen helt styrs av datorer. Detta ger mer fruktiga, lite lättare Amarone. Motsatsen är förstås där druvorna får torka helt utan att producenten griper in.  En sådan Amarone är mindre strukturerad, mera dov i sin doft men också i bästa fall mycket mer komplex och intressant till sin karaktär. Det vanligaste är dock ett mellanting där producenterna använder sig av fläktar vid för hög luftfuktighet, men i övrigt ingriper dom väldigt lite eller ingenting under torkningstiden.

Men hur är det då med årgångarna. Först och främst skall det inte vara så stor variation i klimatet.  Detta är anledningen till att vissa distrikt i tex Australien nästan varje år levererar samma produkt. 

I de flesta länder varierar dock klimatet mera och Italien hör definitivt till de vinproducerande länder som är tämligen känsliga. Ja, det gäller egentligen alla länder i den sk gamla vinvärlden. 

Här nedan följer en förteckning över de årgångar som fortfarande finns tillgängliga relativt lätt i Sverige och i Italien.

1990 Mycket bra årgång som gav tämligen kraftiga viner.

1993 Bra årgång från vissa få producenter.

1995 En mycket bra årgång rätt över.  Kraftiga traditionella Amarone överlag.

1997 Varmt år i hela Italien men inte för varmt. Anses vara ett av de bästa åren någonsin i hela Italien. Gav Amarone som mognade fort men många är också bra för långlagring. 

1998-1999 Två underskattade årgångar där många producenter gjorde väldigt bra Amarone.

2000 Superårgång som enligt flera betecknas som en något mer feminin årgång än nästkommande. Gav eleganta viner med bra struktur och ändå påtaglig tyngd. Komplexiteten inte alltid på topp hos alla. 

2001 Superårgång fast svårare årgång än 2000. Lite mer variation i väder och högre luftfuktighet gjorde att botrytishalten på håll var svårtyglad. Vilket gav färre toppviner, men kraft, komplexitet, elegans  och som upplagt för riktigt lång lagring. Min favoritårgång fram till nu. Enligt många producenter en väldigt ”maskulin” årgång. 

2002 Riktigt usel årgång i hela Italien och Amarone från detta år var verkligen inte bra. Undvik helt.

2003 Varmt. För varmt. Men en del skördade tidigt och en del som har odlingar på hög höjd klarade sig bättre. Både kraft och elegans i stor utsträckning hos många men en viss (dock väldigt diskret) ton av brändhet kan skönjas hos en del. Generellt saknas komplexitet , elegans och bra struktur. Drick nu 

2004 Mycket bra årgång. Som en blandning mellan 00 och 01. Mycket större bredd på toppen än 2001 och utan tvekan den bästa årgången någonsin för Amarone generellt. Ett år det var svårt att misslyckas. Väldigt bra för långlagring. Köp det du kommer över!

2005 Lite som 2003. Varmt, ojämnt år som gav lite ostrukturerade viner. Inte så eleganta och på sina håll väl alkoholstinna. Lagra inte för länge. Drick nu eller inom några år. Rätt höga poäng på många viner men ojämnt. Man måste verkligen hitta rätt om man skall köpa för långlagring från detta år.

2006 Bästa någonsin? Ja, det säger många producenter. Men vi vet inte ännu. De bästa från detta år kommer 2011-2012. Helt klart är att de från 2006 som finns ute nu måste ligga något år till. Jag har själv brutit mot denna regel flera gånger förra året. Men gör inte det. Inte ens med två timmars dekantering hjälper det.  2006 är som gjort för riktigt lång lagring men det är ännu för tidigt att säga något om karaktären även om det är en trend med mera fruktiga Amarone just nu framför kraftiga muskelpaket.

2007 Ja, vi har tur. Ännu en superårgång. Men de som finns ute nu från detta år är för tidigt släppta. Jag har dock redan provat en Amarone från detta år som redan är släppt på flaskaoch den är otroligt bra redan nu. Fatproverna visar också väldigt hög kvalitet. Dock för tidigt att säga vilken karaktär vinerna får.

Henrik Ungerth 2011-02-09