Reportage från Vinprovning med filmvisning i Gamla Stan 26 Mars

Det var på många sätt en unik kväll i min och Club Amarone´s historia. Dels var det faktiskt föreläsning och provning nummer 200 för mig sedan jag började 2004. Men än mer speciellt var den 25 minuter långa film om Valpolicella och Amarone som visades denna kväll i ”vår” lokal Musikvalvet. Sedan är det också en stor glädje att konstatera att årgångarna 2006 och 2007 nu börjar bli redo. Temat för kvällen var också just årgångar.

Men låt oss ta allt från början. Filansfilmaren/hobbyfilmaren Per Lundgren från Helsingborg har i flera års tid gillat Amarone. 2005 åkte han skidor i bergen några timmar norr om Valpolicella. En dag blev det dåligt väder och med min nyinköpta bok i handen styrde han bilen söderut. Per hade aldrig varit i Valpolicella innan. Den första vingården/hotellet han stötte på var Costa Degli Ulivi. Märkligt nog samma hotell/vingård vi bor på när vi är nere i Valpolicella med Club Amarone.		         

Per lärde känna ägarna och planerna på att göra en film tog vid. Sex år senare var den klar. Per har genom åren åkt ner åtskilliga gångar till Valpolicella och intervjuat vinmakare och provat vin. Jag blev kontaktad av Per redan för flera år sedan. Vi har sedan hållit regelbunden kontakt och till min stora glädje ville Per gärna ha med mig i filmen.
Så var det dags. Första gången jag och ett antal medlemmar i Club Amarone skulle få se filmen var alltså lördagen den 26 Mars. Per kom direkt från London via klädombyte i Helsingborg och tillsammans riggade vi upp allt. Som vanligt var det fullsatt och 32 personer lutade sig tillbaka och sippade på välkomstvinet Le Bertarole´s Ripasso. Per berättade sin historia och filmen gick igång. Wow. Den var verkligen otroligt informativ och gav en mycket tydlig känsla över hur det ser ut och fungerar i Valpolicella. Min egna insats i filmen var jag förstås inte nöjd med. Men det enda budskap jag framförde var viktigt: De producenter som är noga med druvurvalet gör bäst viner. Så enkelt är det. Efter de senaste årens explosiva expansion av Amarone är detta inte givet. En del slarvar i urvalet av druvor. Nåväl. Efter filmenvar det dags för provning.
Jag tog vid och pratade lite om årgångar. Amarone är som vi vet särskilt utsatt för väder och vind, fråmst pga torkningspersioden. Dessutom har den sk vinifieringen avsevärt förbättrats de senaste 10-15 åren. Producenterna har helt enkelt blivit mer noggranna i hela processen.  Fantastiska årgångar som 1990,1995, 2000 och 2001 följdes av superårgången 2004 och där hände något. 2004 var första årgången där riktigt många producenter gjorde väl balanserade, fint strukturerade Amarone men ändå med en tydlig touch av det typiska vi vill ha. Dvs en viss tyngd och härligt koncentrerad druvmust.

Nu kommer 2006 och 2007. Båda årgångarna är strålande. Enda minustecknet är för några producenter i östra Valpolicella som 2007 drabbades av en kort men fullständigt förödande hagelstorm. Kvällens Amarone var följande:

1. Le Bertarole 2007
2. Monte Santoccio 2007
3. Viviani 2006
4. Marion 2006
5. Roccolo Grassi 2006

Vi provade halvblint och därefter följde en sedvanlig omröstning. Ordningen blev väntad: Roccolo Grassi vann före Marion och Monte Santoccio. Viviani låg sist i startfältet och missgynnades sannolikt av den postionen. Le Bertarole hälldes som enda vin upp direkt vid provningsstart och missgynnades av det. Oavsett detta så var dock de tre förstaplatserna givna.
Min summering är följande: Roccolo Grassi  och Marion är precis mogna men vinner otroligt mycket på att ligga ytterligare något år. RG har en klassisk, ren, fruktig karaktär som verkligen är ursprungstypisk och faktiskt helt perfekt. Jag har gett RG 100 poäng tidigare. Låt oss vänta och se var 2006 får men det är redan nu ett vin på 95-96 poäng. Marion är inte långt därefter. En lite mer krämig, gräddig (bara lite) rollo-kola liknande doft gör detta vin lätt igenkännbart om man druckit det några gånger. Det är lite busigare än RG i sin struktur och det jag gillar mest med det är dess personlighet. Ingen annan Amarone påminner om Marion. Lagra gärna minst ett år till. 

Monte Santoccio var förra årets stora överraskning vid en av våra provningar i Gamla Stan. Quintarelli´s unga vinmakare har fått in en riktig fullträff och 2007 är redo nu. Hur den blir om några år är svårt att säga. Vinet håller absolut men karaktären är redan satt och vinet är i stort sett klart. Fantastiskt gott. Fruktigt, saftigt, insmickrande elegant och spännande. De 200 sista flaskorna från denna årgång håller nu på att ta slut här i Sverige.
Viviani´s ”vanliga” Amarone är något ung. Men utmärkt på alla sätt. Inte lika elegant som storebror Bepi eller de andra tre här nyss nämnda. Men en typisk Viviani med den där speciella frukten som är så perfekt mogen den bara kan bli. Drick gärna nu men dekantera två timmar.

Le Bertarole är för ung. De sedvanliga inslagen av lite stall och gräs finns kvar och detta gör denna Amarone till ett vin jag själv gärna har till mat. Det blir bättre då och ännu klarar det sig inte riktigt bra själv om man jämför med andra storheter som jag nämnt här. Men årgången är grymt bra och jag själv är väldigt nyfiekn på hur detta vin står sig om 3-4 år, vilket är vad jag tänker lagra de jag köpt.

Kvällen på Musikvalvet var på alla sätt en fantastisk kväll med många nya ansikten tillsammans med en handfull stammisar. Nästa provning och tillika vårens sista här i Sverige blir första helgen i Maj. Håll utkick på Club Amarone.

Henrik Ungerth – Club Amarone 2011-03-31