Nej, det är ingen Orup-låt utan nederbörden i norra Italien har den första hälften av juni varit mer än riklig. Regn är inte så farligt om det kommer i normala mängder. Problemet är om det kommer kraftigare regn under blomningsperioden ty då är de nyutsprungna druvorna små och känsliga och kan lätt ta skada. I Piemonte så verkar Nebbiolo ha klarat sig bra då denna druva är en av de tidigaste att blomma ut men samtidigt en av de senaste att mogna och földaktligen att skörda. Mer problematiskt har det varit för Dolcetto som blommar senare och där man räknar med en nedgång i kvantitet på cirka 20%. I Verona området så registrerar man i Lugana-området med en förlust på cirka 30% i kvantitet. Dessa siffror är hur som helst hypotetiska därför att man har alla chanser att återhämta en del av denna förlust i kvantitet. Om det blir fint väder under resten av sommaren så innebär egentligen bara den sena starten att man kommer till att skörda senare. Generellt kan vi säga att viner som skördas senare och där man drar ut på säsongen bjuder på mer nyansrika viner och med en större elegans. I Piemonte minns man årgången 2004 och man tror att 2008 kan likna den årgången. Barolo-vinerna från 2004 bjuder på balans, harmoni och stor elegans och flera viner har imponerat.

Men vad betyder allt detta egentligen nu? Nu när solen har knuffat undan regnmolnen och vi ser fram mot en lång och varm sommar så lägger vi den sena starten bakom oss. Det blir vin även i år och troligtvis mer finessrika sådana. Så jag drar på smilbanden, öppnar en flaska Soave classico och struntar i att kolla väderleksrapporterna... Glad sommar!!!

Det som nu kommer som en överaskning för många av oss som älskar Brunello-viner, är sviterna av den rättssak som pågår i Montalcino. Åtalet har i huvudsak riktat sig mot de fyra stora ”giganterna” i Montalcino; Antinori, Frescobaldi, Banfi och Tenuta Val d’Orcia och det rör sig endast om årgången 2003. Åtalet mot dessa fyra producenterna ligger i att de skulle ha använt mindre procentsatser av Merlot i produktionen av sina Brunello av årgången 2003. Flertalet har redan erkänt och har därför sett sig tvugna att nedklassificera sina Brunello-viner till IGT Toskana viner. En inte helt oväsentlig ekonomisk förlust för dessa producenter. Jag vill i detta material inte ta ställning för eller emot användandet av Merlot i Brunello-vinerna, som i sig är ett ämne där jag skulle kunna utveckla mig i oändlighet, utan jag vill belysa det som nu blir följderna av denna rättstvist. De fyra stora giganterna i Montalcino är sammanlagt ansvariga för 70% av den totala produktionen av Brunello och följdaktligen så uppstår det nu ett stort ”tomrum” på Brunello-viner. Främst ifrån USA så skriker importörerna på vin där de fyra stora producenterna normalt har sin viktigaste marknad. Vilka slutsatser kan vi dra? Jo, om du är en av de som köpt Brunello-viner föra den 1 maj i år så kan du se dig som lyckligt lottad. Om du är på jakt nu, så skynda dig. Priserna har redan gått upp och det finns tecken på att de kommer att fortsätta att stiga. I min enfald så kan man tro att en skandal är en skandal är en skandal, men riktigt så enkelt är det inte. Jag tror att vi än en gång har bekräftat att tesen ”huvudsaken är att det pratas om en” håller i alla lägen. Det är inte så viktigt vad som sägs, men att det sägs. Hur det än är med den saken så förblir jag en hängiven Brunello-älskare (med eller utan Merlot) ty Montalcino besitter en tradition och ett enologiskt arv som är svårt att hitta i världen.

Alla har vi vid ett eller annat tillfälle stött på namnet Robert Mondavi. Jobbar man inom vinvärlden så är det oundvikligt. Fredagen den 16 maj gick han bort 94 år gammal. Robert Mondavi var tveklöst en av de främsta ambassadörerna för Kaliforniens viner och kanske främst för Napa Valley.Robert Mondavi lämnar ett arv som är större än den vinfirma han skapade. Under decennier så uppmanade han Kaliforniens vinproducenter att konkurrera med de bästa vindistrikten i den gamla världen och han förespråkade livligt de positiva effekterna som ett dagligt intag av rött vin har på vår hälsa. Han själv var som ett bevis på detta.Idag så är Robert Mondavi Winery en del av Constellation Brands med en enorm omsättning. Det som kanske gör Mondavi så speciell är att några av hans största bedrifter gjorde han efter att han lämnade sitt familjeföretag vid 52 års ålder. Hans föräldrar, Cesare och Rosa, kom från Sassoferrato nära Ancona i Italien och Robert var tredje barnet av fyra och växte upp i staden Virginia i Minnesota som på den tiden främst levde på gruvnäringen. De kom sedermera att flytta till Kalifornien och han utbildade sig vid Stanford universitetet.



Det vin som kanske mest satt hans namn på våra läppar är Opus One som än idag förför ur alla aspekter. Robert träffade Baron Philippe de Rothschild på Hawaii och sedan dröjde det inte länge tills deras Opus One blivit en verklighet. Jag tror att som vinälskare så kommer jag att hedra hans minne genom att intaga ett glas av Opus One 2001 tillsammans med vänner på Bottega del Vino.

Britt Karlsson talar i sitt senaste nyhetsbrev om äldre viner och att det finns vissa som säger: -Jag dricker bara viner som har 15 år på nacken. Faktum är att man går miste om många fina vinupplevelser om man tillämpar detta tillvägagångssätt. Jag smakade till exempel på en bordeaux-blandning från Maculan av årgången 1974 i förra veckan och jag måste säga att det var ingen trevlig upplevelse. Frukten hade lagt sig och vinet hade börjat ta sig uttryck som närmast kan beskrivas som vinäger.


Vad anser du om lagring av vin? Har du något positivt minne av ett äldre vin eller varför inte dela med dig av en dåli upplevelse. Jag tror dessvärre att det senare är vanligare när vinerna har cirka 30 år eller mera på nacken.

VINITALY är alltid en kul mässa. Man stöter på massor av bekanta ansikten och gamla vänner och så har man möjlighet att prova på en massa goda nyheter. I år fanns det några positiva nyheter som t ex Corte Sant’Alda  som senare i år kommer att släppa sin Amarone Mithas som är deras topp selection. Ett fåtal flaskor har gjorts från denna lilla och spännande producent av detta vin. Vidare så smakade jag på Donnafugatas Mille e una Notte (100% Nero d’Avola) från 2005 som faktiskt är det 10nde året som vinet släpps. Gradvis så görs små förbättringar för varje år och 2005:an bjuder på en stor elegans och en generös frukt som präglas av körsbär, lingonsylt och friska örter. Jag avser köpa 6 flasker till min privata vinkällare hos Enoteca Corsini i Verona. Priset? Vet jag inte än.. Kommer troligtvis gå hem pank.



Var hos Marco Sartori (Roccolo Grassi) i helgen ihop med Henrik Ungerth och Fredrik Montelius och vi hade en mycket trevlig stund. Bland annat smakade vi på det vin som fått 3 glas i Gambero Rosso, nämligen hans Valpolicella superiore från 2004. Personligen håller jag denna Valpolicellan som den bästa i denna kategorin. Dessutom med ett bra pris! Vi smakade vidare på hans Amarone 2003 som är ett nobelt uttryck för vad Mezzane-dalen är i stånd att kunna leverera i form av struktur och komplexitet. Vad är det med små producenter som har ett stort fokus på kvalitet?? Varför gillar jag dom så mycket?? Jag tror att i en värld där framgång ofta mäts i ekonomiska termer är det skönt att möta producenter som har fötterna på jorden och har en seriös ambition om att göra riktigt hög kvalitet som avspeglar det territoriet där de bor och verkar.

Vi har den stora glädjen att välkomna den Valpolicella boende journalisten Magnus Saccone till Club Amarone. Magnus kommer att blogga om sina vinerfarenheter, insikter och mycket mer på Club Amarone...Klicka här för att ta del av livet i Valpolicella via Magnus nystartade blogg

Magnus Saccone skriver aktivt om italiens viner i både svensk och italiensk press. I Sverige känner vi honom från tidningen Livets Goda där hans insiktsfulla reportage fått positiv feedback från flera håll. Han har genomgått den italienska Sommelier utbildningen utan att ha tagit slutexamen men med ett brinnande intresse slukar han all information han kan komma över och deltar på så många vinprovningar han kan. 

Magnus jobbar idag även aktivt inom vinnäringen och har daglig kontakt med vinproducenter runt om i Italien och har på så vis tillgång till de senaste tendenserna och aktuella händelser inom vinvärlden. Passionen började i Valpolicella 1997 (för övrigt en fantastisk årgång!) men omfattar idag hela Italien. Roligast tycker han det är att hitta nya producenter som är små och som satsar på kvalitet och som fortfarande inte hittat konsumenter utanför Italien."