Nu när vinstockarnas blad lyser upp sluttningarna i Valpolicella och vindruvorna är pressade eller ligger för torkning så kallar genast nya sysslor. Vad som händer nere i Valpolicella under november–december kan du läsa mer om nedan. Missa heller inte veckans vintips som är en komplex Amarone som blir grym av några års lagring.
Vinresor. Maj-resan till Valpolicella är nu fullbokad. Övriga resor finns det fortfarande platser till. Här finns information om 2015-års medlemsresor.
Vad händer i vingården under november–december?
Vinstockarna kan njuta av de sista milda höstdagarna innan kylan och höstovädren sliter av deras blad. Det enda som återstår att göra ute är att rensa undan ogräset mellan raderna innan marken hårdnar och gräset täcks av multnande blad. Vinodlarna begagnar också den här förhållandevis lugna perioden till att planera nästa års arbeten, som nyplanteringar eller reparationer av de gamla stenmurarna, marogne.
Vid det här laget har alla druvor skördats, inklusive dem som fått hänga kvar för att mogna in i det sista, och då tar de firmor som har olivlundar itu med de saftiga oliverna som nu är klara att skördas. Oftast sker det med en maskin som kammar igenom grenarna och skakar ner oliverna i nät. Sedan fraktas de i ilfart till olivpressen så att hela den nyansrika smakpaletten ska bevaras i oljan.
Utsikt över klassiska Valpolicella, Fumane och olivodlingarna vid Costa degli Ulivi (där vi bor under resorna till Valpolicella). Vid sidan av vinrankor är körsbärs- och olivträd vanliga inslag i omgivningarna i Valpolicella.
I torkhusen har vindruvorna inlett sin appassimento-process (torkningsprocess). Enligt produktionsföreskrifterna för Amarone och Recioto får de pressas tidigast 1 december, även om många producenter låter fruktens aromer och sötma koncentreras ytterligare och inte pressar förrän i slutet av januari eller i februari.
Det fruktiga Valpolicellavinet och Valpolicella Superiore brukar vid det här laget ha jäst klart. Processen där nästan allt socker i musten omvandlas till alkohol tar normalt mellan åtta och fjorton dagar. De vinmakare som förlitar sig på naturjäst är förstås mer beroende av väder och vind. Jäsningen sker i temperaturkontrollerade tankar för att tillförsäkra vinmakaren full kontroll över processen. De flesta brukar se till att den sjudande druvmassan hålls under 32 grader så att inte den givna druvsortens särskilda smakegenskaper ska gå förlorade. När jäsningen närmar sig sitt slut låter man vinet vila några dagar tills temperaturen sjunkit och det sista återstående sockret jäst ut.
Det måste stillna innan det pumpas eller hälls över till någon form av träfat, där det sedan får ligga i ett antal månader. Vilket träslag och vilken storlek på tunnorna som används växlar från en vinmakare till en annan. Några använder stora, traditionella tunnor av slavonsk ek för att sedan avsluta mognadslagringen på mindre fat, ofta av fransk ek. I början av det nya året kommer en del av Valpolicella- och Valpolicella Superiore-vinerna att jäsas upp igen på skalresterna efter Amaronetillverkningen, för att bli till Ripasso-vin, som i sin tur måste lagras till slutet av året innan det släpps till försäljning.
Marion – Amarone della Valpolicella 2009
Årgången 2009 är bästa tänkbara. 2009 var en exceptionellt bra årgång, speciellt i östra Valpolicella.
Färgen är rubinröd med violetta nyanser. Doften är intensiv med fina inslag av mogen röd frukt av körsbär, amarena körsbär, torkade plommon, skogsbär, svartavinbär och blåbär. Smaken är mjuk, god och har en perfekt struktur i harmoni med doften. Mycket lång eftersmak som bjuder på kryddiga inspel av kanel, svart peppar, och lakrits.
Marions vingård ligger i kommunen Marcellise i de östra delarna av Valpolicella och drivs av Stefano Campedelli, hustrun Nicoletta, samt brodern Marco. Familjen köpte egendomen 1988, men det var först efter ett par år av renovering som de första vinstockarna planterades. De första åren gick druvproduktionen till Cantina Sociale di Colognola ai Colli och det var först 1994 då Stefano förstod potentialen i vinfältet och påbörjade egen produktion. Framgångarna lät sig inte dröja och de senaste fem åren anser många, inklusive undertecknad, att Marions viner tillhör den absoluta toppen i Valpolicella.
Ett annat kvitto på detta är att Marion tillhör den lilla skara producenter som erhållit högsta betyg i Italian Wines för både sin Amarone och Valpolicella Superiore. Dessutom ett flertal gånger.
“Marion är en av de Amarone man måste prova någon gång.” Henrik Ungerth om Marion Amarone 2009 – högsta betyg 5(5)
