Maj 2010 – Reportage från resan “Möt våren i Valpolicella”

Den femte resan till Valpolicella blev fantastisk. Jag har inga ord för den glädje jag känner. Alla resorna har varit urtrevliga men denna var bäst.

Club Amarone tillsammans med Marco och Francesca Sartori vid Roccolo Grassi

Martina och jag hade tagit till oss av de mycket konstruktiva kommentarer som kom från gänget från Örebro (ni vet vilka ni är – tack!) som var med på resan i September 2009 och programmet var således justerat en del.

Se gärna alla bilder från resan som finns upplagda på vår Facebook-sida här.

Vi landade i Bergamo på torsdag förmiddag. Några hade valt att flyga ner någon dag innan och två kom med MC från Sverige. Alla möttes vi upp på natursköna Costa Degli Ulivi i Fumane vid lunch. Vi gick igång direkt och provade husets viner till en härlig lunch som gav en försmak över vad som komma skulle de närmaste dagarna. Efter detta var det lite fri tid. Drygt två timmar fick alla och många sökte sig till den fullstora poolen. Även jag. Jag hade med mig mina två döttrar Stella (7) och Bianca (9). De var givetvis badsugna. Efter alla år av resor och provningar tänkte jag att det var dags att visa två av mina tre barn vad pappa håller på med på fritiden. Lille Enzo, fyra år, fick stanna hemma denna gång.

Costa degli Ulivi

Klockan fem var det dags för den första riktiga provningen. Jag hade tänkt hålla denna själv och introducera distriktet Valpolicella´s olika viner i form av det vanliga lite enklare vinet Valpolicella Classico följt av Valpolicella Superiore, Ripasso, Recioto och Amarone. Kort innan resan hade dock producenten Marion hört av sig och frågat om dom inte kunde få komma och visa upp sina viner. Fredrik, Martina och jag bestämde oss för att säga ja. Marion är inte vilken producent som helst. De senaste 10 åren har ett fåtal (inte fler än en handfull) ”nya” producenter dykt upp på Valpolicellas himmel och direkt etablerat sig i den absoluta toppen. Marion är en av dessa få producenter. Så dom plockade med sig en radda viner där även andra än de ovan ingick. Stefano, Martina och jag guidade alla genom denna trevliga, spännande provning där den unga men mycket lovande Amaronen var höjdpunkten. Ett sällsynt vin som med 2006 visar upp sin bästa sida någonsin. Men den behöver något år till i flaskan. Marion´s Amarone har en personlig lätt krämig textur som jag tycker är mycket tilltagande. Annars är den perfekt strukturerad och påminner en del om Roccolo Grassis förutom att den är lite ”tjockare”, men det är fortfarande en mycket elegant Amarone och alls inget muskelpaket trots sin fyllighet..

Tobbe doftar och njuter av Marions Passito Bianco

Tiden gick (som alltid…) och vips var det dags för middag. En rekordkort bussresa ner till mysiga byn Fumane och så var det dags för middag. Många hade gått upp vid 4-5 tiden på morgonen så det var inte läge för en värstingprovning till. Istället tog vi husets enkla Valpolicella följt av en trevlig Ripasso. Middagen blev lång och jag tror att många somnade som jag, dvs innan jag ens hade landat på kudden.
Morgondagen skulle bli riktigt innehållsrik så sömnen var välkommen.

Fredag. Efter en frukost som även mättade våra svenska frukostmagar var det dags för färd till Roccolo Grassi. Vilken start. Jag har sagt det förut och säger det igen: Roccolo Grassi är bara så otroligt bra. Unga vinmakaren Marco var på uppslag i världens nästa största vintidning, engelska Decanter i vintras. Det är mycket lätt att förstå varför. Vi åkte till de östra utkanterna av Valpolicella där Soave snart tar vid. Syster Francesca och Marco guidade oss bland vinrankorna och efter en kort tur ner i källaren var det dags för provning.

Vädret då?. Jodå. Någonstans runt 22-23. Mycket behagligt.

Av alla provningar jag varit på hos en producent som vågar jag påstå att ingen har hållit så hög klass rätt igenom som denna. Stora ord. Men Marco´s filosofi är också att göra färre viner (sorter såväl som kvantitet) men att göra det så bra som han förmår. Vi började med hans Soave Classico Superiore. Friskare och mera personlig än någonsin. Helt enkelt grymt bra. För ca 200 SEK ett oslagbart vitt vin i denna prisklass. Sedan var det dags för det röda gardet. Först ut var Valpolicella Superiore. Nyligen buteljerad från superårgången 2006. Den bästa Valpolicella Superioren jag provat! För info så har man en viss andel torkade druvor i en Valpolicella Superiore. 2006 är den perfekta kombinationen av den tunga årgången 2001 och den utmärkta eleganta 2004. Detta var magiskt. Jag har inga ord. Grymt bra. För ca 350 SEK är också det helt oslagbart i sin prisklass.

Marco tvättar ur glasen med Soave innan det är dags att servera Soave i glasen..

Sedan var det dags. Amarone 2006. Ännu ej släppt. Kommer till Sverige i Oktober. Direkt från flaska, fortfarande instängd men bara så sjukt bra. Roccolo Grassí´s Amarone från 2001 och 2004 är båda bland det bästa som gjorts i området. 2006 är också där. Helt klart. Men vänta ett år. Om man skall prata om en sk ursprungstypisk Amarone så är Roccolo Grassi ett svårslaget exempel. Detta är den stilmässiga arvtagaren till Quintarelli. Ingen tvekan. Efter detta var det dags för Recioto. Oj oj oj. Smält choklad, socker och alkohol blandat med en mängd perfekt mogna körsbär. Där satt den!

Vinprovning hos Roccolo Grassi

Vi lämnar charmiga lilla vingården Roccolo Grassi och beger oss till Valentina Cubi. Denna producent tillhör också de som har kommit fram sista 10 åren. Nivån är hör men inte i samma klass som dagens övriga. Men att hamna mellan Roccolo Grassi och Viviani är också det svåraste man kan anta. Nåväl. Valentina Cubi har sitt hemmasäte i Fumane men har nyligen också öppnat ett showroom strax utanför Verona. Ja, eller vad man skall kalla det. En rymdliknande byggnad tar emot oss och det är vita dukar och fina dukningen rätt igenom. Med på lunchen var även direktören Olga Bussinello från vinkonsortiet i Valpolicella. Olga var även i Stockholm för några veckor sedan då Amarone firades på Sheraton tack vare att vinet nyligen fått DOCG-klassning (se annat reportage).

Vår busschaufför körde sin egen väg från Roccolo Grassi till Valentina Cubi (tar normalt ca 25 minuter men det gjorde det inte denna gång. Trots att vi kan vägen så skulle han köra sin väg. Nåja. Vi fick oss ett gott skratt). Dags för nästa provning samtidigt som rätterna serverades. Sju viner senare var det dags för uppsittning i bussen. Bäst hos Valentina Cubi var deras Amarone. Ett vin som är mera elegant och har en mycket bra struktur även om jag saknar viss personlighet. Med till mat är denna Amarone mycket bra.

Tillbaka på vår vingård för drygt en timmes fri tid. Rusning till poolen! Barnen hoppade och simmade och var som bara barn kan vara vid en pool. Efter rätt många längder var det ombyte som gällde för mig. Vi åkte till byn Marano som ligger några minuter norr om Negrar. Vi är i centrala Valpolicella fast nu uppe bland bergen. Där ligger resturang Trattoria alla Ruoto, alldeles i närheten bor familjen Viviani. Vilken fredagkväll vi hade framför oss.

Glada, charmiga, kunniga Cinzia mötte oss. Det är hon och hennes bror, vinmakare Claudio som gör vinerna från Viviani.

Nu var det dags för provning igen – Viviani. Och vilken provning. Husets sex viner provades i lugn och ro. Först ut var deras Valpolicella Classico 2008. Min stora favorit av alla Valpolicella Classico. Viviani´s alla viner har ett helt unikt inslag av ”saftighet” i sina viner. Men det är viktigt att påpeka att det finns en mycket tydligt struktur och det blir aldrig ”syltigt” utan det är så rent det bara kan blir. Ja, så jävla bra helt enkelt. Efter detta var det dags för deras Ripasso Superiore 2006 . Lite mörkare, mera komplex och också den bra. Sedan hoppar vi upp ytterligare några pinnhål. Valpolicella Superiore Campo Morar 2006 gör entré. Första vinet av denna typ som har fått högsta betyg i guiden Italian Wines från Gambero Rosso. Jag förstår varför. Säreget och så otroligt välgjort. Sedan husets Amarone från 2006. Fantastiskt bra den också, förstås. Sedan var det dags.

Cinzia Viviani presenterar sina viner

Ja, nu var spänningen på topp. Viviani´s prestige-Amarone Casa dei Bepi 2004 hälldes upp av mig och Cinzia. Jag har sagt det förut: Detta är en av mina absoluta favoriter. Lätt topp fem av alla Amarone. För mig är den topp tre och endast tillfället avgör om den är min etta, tvåa eller trea. Det är en nästan tårögt stund när jag doftar på den. Oj, oj, oj. Hur gör Claudio. Smaken tar upp doften till 100%. Kan inte bli bättre. Bepi var sjukt bra även 2000 och 2001. 2004 är nog nästan bättre. Det vet vi först om några år men hur som helst så är det bara så bra. Körsbären är perfekta och jag vill bara ha mer och mer. Provningen avslutas med en lagom sött Recioto som också är supergod men efter Casa dei Bepi har jag lite svårt att koncentrera mig.

Middagen närmar sig och vi sätter oss till bords på Trattoria alla Ruota. Cinzia är med och det blir mycket prat om viner förstås. Maten är som vanligt helt perfekt här och miljön är bästa tänkbara. Ljusen från Verona och byarna nere i Valpolicella skymtar i fjärran. Det blir en sen men underbar kväll.

Lördag. Sovmorgon! 10.45 skall bussen gå till Villa Monteleone.. Skönt. Lång, lång frukost. Följt av. Ja, du gissade rätt. Bad i poolen. Bara så skönt. Sedan bär det av till Villa Monteleone. Det var med denna producent som allt började för Club Amarone. Vi får en guidad tur av ägarinnan Lucia och sätter oss sedan i deras parkträdgård för lång lunch och gissa vad, jo provning. Bord och stolar bärs ner och där sitter vi i tokregnet bland vinfat i husets tämligen lilla källare. Efter första vinet (husets vanliga Valpolicella) och första rätten (pasta) kommer regnet. Cats and dogs from heaven säger Lucia och personalen och vi alla skyndar oss ner i källaren.

När regnet kom blev det bråttom ner i vinkällaren…ett lyckokast visade det sig..

Detta gör att vi får prova vinerna inomhus. Tack regnet. Vi satt kvar flera timmar. Mysighetsfaktorn var högsta möjliga. Bianca och Stella satt på vinfat och spelade Nintendo och lekte med husets hund. Vi andra provade viner, åt massor och bara pratade och hade trevligt. Dessutom fick vi som inledning prova lite ur Club Amarone´s egna fat. Jo, Fredrik har låtit Sveriges enda tunnbindare göra ett fat som skeppats ner och numera ligger i Villa Monteleones källare. Med Amarone i sig. Primörprovningen visar på ett vin som är riktigt, riktigt bra. Men det dröjer innan det släpps på flaska. Dessutom lär det bli en raritet som endast Club Amarone´s sk guldmedlemmar kommer över..

Bäst av Villa Monteleones viner är deras Amarone. Vi provar den prisbelönta 2005 som fick hösta betyg förra året i Italian Wines. Den är verkligen grymt bra. Bästa någonsin från Lucia och endast 1999 är i närheten. Jag har själv också alltid gillat Lucia´s Recioto Pal Sun väldigt mycket. Regnet gör att jag får möjlighet att prova den om och om igen under eftermiddagen.

Tobbe och Henrik i källaren hos Villa Monteleone

Det är nästan motvilligt som vi till slut måste resa oss för att åka in till Verona som planerat. Väl i stan blir det drygt två timmars intensiv shopping.. Klänningar till Stella. Maskingevärsvattenpistol till Bianca. Glass och faktiskt ett glas Amarone med Fredrik på favoritstället Osteria Verona (längst upp till höger på Piazza Erbe mitt emot Palazzo Maffei). Sedan är det buss tillbaka till Costa Degli Ulivi och drygt en timmes , ja just det, bad i poolen.

Sedan är det dags. The Grand Tasting of Amarone. Best of the best. Le Finale. Alla samlas för att blindprova en Amarone i taget. Vi har ett glas var och efter varje vin går alla ut i trädgården och luftar sig lite medan Fredrik, Martina och jag häller upp nästa vin. Vi ville inte direkt jämföra utan ta en liten paus mellan vinerna. Ett tidsödande sätt att prova vin på men på många sätt mera rättvist.

Dags för Grande Finale Tasting Session

Vinerna var som sagt okända för alla gäster.

Uppställningen var
1. Amarone Valentina Cubi 1997
2. Amarone Villa Monteleone 1999
3. Amarone Marion 1999
4. Amarone Roccolo Grassi 2001
5. Amarone Viviani Casa dei Bepi 2000

Efter en lång och otroligt intressant provning var det dags för röstning och avtäckning. Vi var 30 st på resan inklusive mig, Fredrik och hans fru Martina.

Henrik håller i Grand Finale provningen

Omröstning och avslöjande vilka viner som njutits…vilken glädje och spänning

Viviani vann stort. Klar tvåa blev Roccolo Grassi. Ffter detta följde en middag med bla risotto gjord på Amarone. Till middagen drack vi husets Amarone från 2004. Inte dum alls men förstås inte i närheten av provningsvinerna vi nyligen hade njutit av. Middagen däremot var genomgående mycket bra. Kvällen blev sen. Men det var också meningen. Att ha sista middagen på vingården där vi bodde var en viktig ändring sedan förra året. Tanken var att de som ville kunde gå och lägga sig när som och alla andra kunde sitta kvar så länge de önskade. Nu blev det så att alla satt kvar länge…

Söndag morgon. På programmet står besök hos producenten Stefano Accordini. Sonen Tiziano möter upp oss vid 09.30. Efter 20 minuter är vi uppe i bergen ovanför Fumane. Från det gigantiska bygget som familjen inviger nu i sommar har man en vidunderlig utsikt över Valpolicella. Vi är alla förstummade över bygget av den nya produktionsanläggningen. Trots att det fortfarande är en byggarbetsplats så imponerar konstruktionen och källaren är inget annat än en gigantisk pelarsal med kolonner som vore det ett museum. Det skall bli väldigt intressant att se slutresultatet nästa år. Vi åker vidare.

Besök hos Stefano Accordini och deras nya vingård som blir klar till sommaren..

Vinkällaren är gigantisk och katedralliknande..

Ner till lilla byn Pedemonte ganska nära Fumane. Där har Accordini sitt näste. Vi möts av ett vanligt bostadshus på en vanlig gata i en vanlig by. Ståltankarna står på parkeringsplatsen och provningen sker stående på liten yta i källaren. Väldigt charmigt och en stor konstrast till storslagenheten vi nyss sett uppe i bergen. Vi provar husets Valpolicella och Ripasso samt en IGT som är en fransk-italiensk blandning. Alla vinerna var bra men inte på toppnivå. Men sedan är det dags. Tiziano korkar upp Amarone Acinatico. Oj. Nu hände något. Årgången är 2006 och jag tvekar inte. Detta är en av de fem bästa Amarone jag druckit i denna prisklass. Tilläggas kan att vi får köpa vinet för hutlöst bra priser och som vanligt skeppas de hem med DHL. Och ja, vi betalar skatt för införseln till Sverige. Så allt är i sin ordning. Accordinis Amarone är en typisk Amarone som är rätt så markerad men med härlig frukt och struktur.

Sedan är det dags. Momentet är lika spännande för mig som när vi skulle prova Casa dei Bepi tidigare under helgen. Jag har ju provat alla viner vi provar åtskilliga gånger innan. Min förväntan bygger mer på hur reaktionen blir hos alla de som är med. Tiziano korkar upp några Amarone Il Fornetto från 2004. Jag hjälper till att hälla upp det becksvarta elixiret i allas glas. Nu sprider sig sorlet tyst. Oj, oj, oj. Vilken doft. Det är som en sommaräng av dofter. Så elegant. Så mjukt, men också så tydligt och personligt. Kvinnligt och sexigt. Det är ett vin som kostar strax under tusenlappen flaskan men vi för hälften och ytterligare lite mindre för guldmedlemmar.

Il Fornetto gör alla stumma av beundran och sedan är det dags för husets Recioto. Precis som tidigare i helgen har jag lite svårt att fokusera efter ett sådant vin. Recioton är riktigt bra men Fornetton var så makalöst bra att jag tappade andan. Jag undrar stilla hur den skulle stått sig i provningen kvällen innan. Nästa år lovar jag att den är med i uppställningen kvällen innan.

Stefano Accordini’s Amarone “Il Fornetto” 2004

Vi åker från Accordini glada och nöjda. Målet nu är Bergamo. Klockan tre rullar vi in i stan och sedan är det fri tid till sex. Många tar rullbanan upp till Gamla Stan. Så också jag, Bianca, Stella och Fredrik. Där blir det pizza och glass i mängder. Vi lyckas också pricka in en stor riddarparad samt en biltävling med sportbilar från 50-60 talet. Bussen tar oss sedan en kort bit till flygplatsen för en allt annat än ödmjuk hemresa med Ryan Air. Men billigt är det och flygplatsen ligger bra till för att besöka Amaroneland.

På hemvägen går Fredrik och jag igenom resan och konstaterar att allt var riktigt bra. Men vi har några punkter vi skall ändra på till nästa års resa. Några tidsjusteringar. En producent bort. Två (minst en i alla fall) nya producenter in. Ändringarna till årets resa var dock mycket lyckade och behålls till nästa år. Dvs bla ggrundlig provning på Costa Degli Ulivi första dagen samt vår egen Best Of provning på lördagskvällen.

Tack till alla ni som var med på resan. För några dagar var vi i en annan värld och det var som någon icke nämnd deltagare sa till mig och Fredrik på flygplatsen på hemvägen ”begreppet all inclusive har fått en helt ny innebörd”.
Vi provade 48 viner under resan. Det nästan konstanta intaget av mat balanserade vinintaget mycket väl och att då och då dyka ner i en inte så varm pool gjorde också underverk för själen denna helg.

Henrik vid Costa Degli Ulivis

Information om resan 2011 kommer i September.

Henrik Ungerth
För Club Amarone