Den andra resan till Verona&Valpolicella blev en lika stor succé som den första för ett år sedan. Nedan är ett resereportage av Henrik Ungerth, bilder är tagna av Fredrik Montelius.
Efter att alla 25 hade checkat in på lyxiga Hotel Victoria vid 22.30 visade jag alla runt på en kort guidad tur. Första stoppet blev Osteria Verona på Piazza Erbe. Fullt med människor och ca 20 grader så sent på kvällen. Maratonloppet inleddes med ett underbart glas Valpolicella 2004 från ingen mindre än Tommaso Bussola. Så otroligt gott
Natti natti vid midnatt och sedan var det fredag. Vi åkte österut till producenten Roccolo Grassi. Av ”alla” utnämnd de senaste åren som den kommande megastjärnan bland amaroneproducenter. Marco Sartori är endast 33 år och har på rekordkort tid slagit sig in bland den verkliga eliten av Amaroneproducenter.
Marco och hans syster Francesca berättade om vingården och sedan provade vi dessa sällsynta viner. Vi fick bara köpa två flaskor vardera av hans Soave och Valpolicella. Hans Amarone är helt slut. Ordet Roccolo betyder fritt översatt: ”hyddan som jägaren gömmer sig för att spana”, Grassi är namnet på vingårdens gamla ägare, som också var jägare och hade en -sådan där- upphöjd träkoja mitt på ägorna där han spanade efter villebråd.
Sent i höst kommer runt 100 flaskor Roccolo Grassi till Sverige. Alla kommer att släppas under dolt nummer för Club Amarones medlemmar via bolaget. Information om detta följer.
Vi åkte vidare vid lunch till Villa Monteleone. Korsade hela Valpolicella på 40 minuter och rullade in i lilla byn Garganago vid 13.00. Gårdens ägare Lucia Raimondi välkomnade oss med stora famnen.
Kort rundvandring på ägorna följt av en lång buffélunch i trädgården – som är en stor park! Runt 20 grader men lite moln på himlen och faktiskt lite vind. Ville man prova ordentligt fick man gå in i huset. Vi provade hela linjen av viner från gården. Jag älskar deras Recioto Pal Sun. Perfekt sötma och styrka. Villa Monteleone Amarone 2004 är inte släppt men snart kommer den och jag provade den i biblioteket, stilla i tysthet. Den visar upp en elegans som Villa Monteleone inte är känd för men det blir perfekt i kombination med den traditionsbundna vanliga stil denna vingård står för. 2004 är ett väldigt bra år. Ingen tvekan om det.
Tillbaka på hotel Victoria vid 17.30. Lite shopping. En dubbel espresso och ett glas Recioto Bussola med mandelskorpa och två små Valhrona chokladbitar (73%) på Corsini (200 meter bortanför Arenan bakom stadshuset). Fri kväll. Vi var fyra som åkte till en resturang utanför stan. Där blev det femrätters med två Amarone och en Valpolicella1999 från Quintarelli som avslutning. Natti natti efter det och så var det lördag.
Strålande sol, vindstilla och vår buss rullar iväg 09.00 från ett sovande Verona. En halvtimme senare är vi på 400 meters höjd längst upp i Negrar-dalen. Syskonen Claudio och Cinzia Viviani tar emot oss.
Första gången vi alla är där. Vädret är så perfekt som det bara kan vara. Vingården har det vackraste läget i hela Valpolicella. Vi går nu, för första gången på resan ut bland plantorna. Nästan en timma på fälten med vissa nivåskillnader. Kan inte bli mera intressant och njutningsfullt.
Efter detta är vi extra mycket värda en provning som skall visa sig bli helt makalös. Bästa flighten jag provat på en vingård någonsin. Sju viner (bild kommer på hemsidan) varav tre Amarone som alla är så eleganta, saftiga, välbalanserade, fruktiga, perfekt strukturerade och allt detta med 24 andra glada svenskar runt det delvis inglasade matbordet på terrassen hos familjen Viviani. Med fullkomligt bedårande vacker utsikt över landskapet.
De priser vi fick handla för var ganska exakt hälften av vad vinerna kostar i Sverige. En Amarone 2004 för 22 Euro. Vivianis prestigeamarone Casa dei Bepi 2003 (med druvor enbart från norrläge för att parera det generellt sett alltför varma året 03) för 44 Euro och 88 Euro för en magnum. Vinproducenter är bönder som sliter oerhört hårt. Konkurrensen är stenhård och även en topp-producent som Viviani blir själaglad över att sälja sina viner. Tiden bara gick och plötsligt var klockan 14.00. Rikligt med parmesan som tilltugg hade gjort att vi glömde att vi nog var lite hungriga.
En halvtimma senare satt vi på Enoteca della Valpolicella i Fumane. En av de bästa resturangerna i hela Valpolicella. Dessutom med en vinkällare som är den bästa i hela Veneto.
Helgens bästa mat utan konkurrens. Ackompanjerad av fyra viner som förstås intogs i rätt ordning. Först en Valpolicella, sedan en supervalpolicella från Quintarelli och sedan en av mina favoriter; Lorenzo Begali´s Amarone Monte Ca´ Bianca 2001. Den är grymt bra men sedan heter också min första dotter Bianca och är född 2001. Avslutningsvis en härligt vältrukturerad söt Recioto från Roccolo Grassi. Sedan gick vi ner i källaren. Deltagare efter deltagare kom upp i resturangen med låda efter låda. Jag har aldrig förstått hur en jägare känner sig när han/hon fäller ett villebråd. Nu förstår jag. Jag hittade några lådor Bussola Valpolicella 2004 som snabbt kom i min ägo. Bussen rullade in i Verona vid 18.00. Då var vi alla så lyckliga.
Middag på anrika 12 Apostlarna 21.00. Med ett glas bubbel samlades vi i den utgrävda romerska källaren där muren byggd 50e kristus ringlar sig fram ståtligt. Dom grävde ut den av misstag för 10 år sedan. Vi var trötta men intog förstås ändå en fyrarätters med två viner (räckte bra…). Sedan var det efterfest för de som orkade. Vi hade tidigare under dagen fått några provviner på fyra flaskor från en producent som heter Valentina Cubi (se nedan). Dessa Amarone från 1997, 1998, 2001, och 2003 var öppnade på eftermiddagen för att Fredrik och Martina (som fortsatte dit när vi åkte hem 17.30 från Enoteca della Valpolicella) skulle kunna prova ett glas för eventuell import till Sverige.
Dessa fyra superamarone kunde vi inte lämna så efter middagen bjöd jag in alla som ville till mitt rum, 210 på hotel Victoria om någon vill boka det största hotelrummet jag någonsin bott i – med utsikt direkt på den romerska stadsporten till Verona, byggd för över 2000 år sedan. Rummet klarade lätt av 25 personer men vi var bara 10 som orkade. Vilken dag. Vilken avslutning! Vilka viner! Vilket trevligt sällskap!
Natti natti ordenligt.
Söndag morgon och bara en producent på schemat innan vi skulle åka till Sirmione vid Gardasjön för at njuta av sol, strosande, megastora glassar och en härlig promenad.
Vi kommer till Marco på Le Bertarole i Fumane vid 10. En producent som nyligen har investerat ordentligt för framtiden. På denna lilla vingård gör Marco, hans bror och far viner som redan nu är jättebra men som inom några år har utvecklat sig än mer. Amarone Le Bertarole 2001 är jättebra men en av dom Amarone som behöver lagras längst innan man dricker den. Kommer till Sverige på exklusiva sortimentet sent i höst. Drick från 2009. Pappan hade gjort korv, mamman bakat bröd och gjort kakor och Marco själv berättade med iver, entusiasm och en enorm passion om sina viner. Vi äter parmesan, lyssnar, dricker, njuter och handlar viner. Det kan inte bli bättre
2009 i September kommer nästa resa att äga rum. Då bor vi i Valpolicella och är med Marco när han skördar druvorna och lägger dom på tork. Mer info kommer innan midsommar.
Innan vi skall åka från Le Bertarole kommer ett samtal från producenten Valentina Cubi. Detta är en producent som tills nyligen var okänd för mig. Tidigare hade dom enbart sålt druvor. Frun heter Valentina Cubi och vinet likadant. Med årgång 2004 har man tagit steget och börjat sälja sina viner kommersiellt. I senaste numret av tidningen Livets Goda blindprovade Magnus Saccone 50 Amarone från 2004. Många namnkunniga producenter var med några inte. Den stora överraskningen i provningen var för Magnus att Valentina Cubi knep en andra plats efter Romano Dal Forno. Flera svenska importörer har de senaste veckorna sedan tidningen kom ut hört av sig. Fredrik och Martina gjorde mer än så och var där på ett snabbesök på fredag och vertikalprovade deras Amarone 97,98,01,03 (som vi alltså sedan i mitt rum på hotel Victoria).
Valentina och hennes man Gian Carlo bjöd nu in oss på ett glas innan vi skulle åka vidare till Sirmione. Det skulle inte ta mer än en halvtimme…
Besöket hos den excentriske Gian Carlo Vason som gjort en förmögenhet på önologiska maskiner och sedan investerat hårt i denna enormt påkostade anläggning tog över två timmar.
Hans fru Valentina Cubi var ödmjukheten själv och gick omkring och fyllde på våra glas med en sjukt bra Amarone 1997 (som tog behövde lite tid i glaset – som alla Amarone). Innan vi gick blev det fatprovning av Amarone 2007. Herregud så bra. Jag förstår varför Romano Dal Forno mfl säger att detta år är det bästa någonsin för Amarone. Släpps 2011.
Nåväl. Innan dess har vi många underbara Amarone från 2004 att se fram mot. Vi får se om Valentina Cubi kommer till Sverige. Vi som var med köpte återigen en hel del och några av dessa kommer dyka upp på provningar jag skall hålla i höst.
Besöket i Sirmione vid Gardasjön blev två timmar långt. Det räckte gott och väl. 27 April och högsommar. Detta är en kort sammanfattning. Inga ord kan beskriva hur kul vi hade!
Besökta producenter/familjer:
Roccolo Grassi. Vinerna har en väldigt särpräglad doft och smak. Doften är tydlig, lite rå, fruktig och elegant. Över fem års lagring ger en läderaktig körsbärsdoft som är mycket tydlig men ändå välbalanserad. Smaken är lång med tydliga inslag av mörka körsbär. Knappt några russininslag, lite köttig, charkuteriaktig i både doft och smak.
Villa Monteleone. Mest karaktär har husets två Amarone. Den ”vanliga” är traditionell med tydliga alkoholtoner som ung. En bärig, lövig, lite stickig doft som är trevlig, tydlig och komplex. Portvinslik doft. Smaken är medellång och tar upp dofterna på ett harmoniskt sett. Husets prestigeamarone är Campo San Paolo och den är helt olik lillebrodern. Ett enormt elegant vin med mera saftighet. Komplext, svårt men alldeles underbart.
Viviani. Vinerna har väldigt mycket perfekt mogna körsbär och är saftiga och synnerligen eleganta och välstrukturerade. Ett perfekt genomslag av alkohol i kombination med en renhet, fruktighet och tydlighet. Prestigeamaronen Casa Dei Bepi uppvisar allt jag nämnt medan den oerhört sällsynta Amarone Tulipano Nero visar en nästan omöjlig elegans som är svår, komplex, icke-typisk för Amarone men harmonin är total och detta är ett av de bästa vinerna i hela Valpolicella som man kan dricka till mat.
Le Bertarole. En nästan fransk torrhet och komplexitet gör denna Amarone till ett vin som måste lagras minst 7 och gärna 9 år innan man dricker det. Mörka, mörka körsbär med viss strävhet och en försiktig doft som kommer med åren och mynnar ut i en smak som är balanserad , matvänlig och väldigt intressant och god.
Valentina Cubi. Lite som Viviani fast med lite mer kraft på årgång 2001. Vi inväntar år 2004 som skall vara topp-topp. Elegans, perfekta syror, lagom frukt och en hustypisk stil gör att denna relativt nya producent lovar mycket gott.
Dessutom provade och drack vi viner från Guiseppe Quintarelli (mästaren i Valpolicella sm gör oerhört kocentrerade viner där fruktens helt natuliga essenser sätts i fokus), Tommaso Bussola (hans Valpolicella är en Cabernet-liknande Amarone gjort delvis på torakde druvor som gör att vinet kan misstas för en torr Amarone. Bussolas Amarone har en helt egen stil av torkade blommor, väldigt saftiga körsbär och en doft och smak som är så lång och tydlig att vinet helt tar över alla ens sinnen.. 16,5% alkoholm märks inte alls., Leonildo Pieropan , Campagnola (enklare viner som är bra till mat) och Lorenzo Begali (ett smygande vin som liknar Viviani fast har mindre av de tydliga frukterna och mer av komplexitet och överraskningar i form av nya smaker. Mörkare bär och stor elegans gör denna Amarone till ett matvänligt vin med lång framtid.
Nu åker jag till Prag.
Henrik Ungerth för clubamarone.se och amaroneguiden.se 2008-04-30
